Recension

: Havanna - rummet och själen
Havanna - rummet och själen Antonio José Ponte, Eva Björklund och Anders Rising
2001
Wahlström & Widstrand
8/10

En kärleksförklaring till Havanna

Det sägs ibland att fotografiska bilder är inbyggda i sin apparat redan från början. Bilder tagna med en liten Leicakamera producerar bilder med en reportagemässig, lite slängig ton.

En storformatskamera ställd på stativ, med fotografen hukande under ett skynke, ger helt andra bilder. Människor, till exempel, som blir avporträtterade på detta vis intar en mer kontemplativ seriös inställning till fotografen. Man stannar av i sina förehavanden, ställer upp sig och bereder sig på att förevigas.

Gästerna på Bar los Marinos vänder sig alla mot fotografen, arbetarna på cigarrfabriken likaså. Till och med fotografen Alberto Corda, han som tog den berömda bilden på Che Guevara, stannar upp och låter sig bli förevigad.

Men det är inte i första hand människorna som Rising är intresserad av utan arkitekturen. I stramt komponerade bilder har han trängt in bakom fasaderna i en både praktfull och förfallen stad. Det här sättet att fotografera passar förunderligt bra i den miljö som Havanna utgör. Staden som räddades av revolutionen 1959. Ty då stannade de storslagna fastighetsspekulationerna och nybyggnationerna av. Och dagens Havanna utgör en fantastisk provkarta på äldre tiders arkitektur. En provkarta som dock långsamt börjar krackelera och spricka sönder. Förhoppningsvis så innebär det faktum att staden finns med på UNESCO:s världsarvslista att restaureringen blir varsam och pietetsfull.

Bilderna utstrålar ett slags lugn, som vore de tagna i en annan tid. De påminner mycket om de bilder som togs i början av 1900-talet. Skillnaden är att dessa är återgivna i färg med ett utsökt tryck. Bäst kommer den till sin rätt i de utvikningsbara panoramabilder som i utvikt skick blir nästan en meter breda. Rising har också behagat skämta med läsaren. En man och en kvinna samt två skolbarn förekommer i dubbla upplagor i samma fotografi.

Fotografen har använt all sin hantverksmässiga skicklighet för att berätta om en stad och ett folk som han har förälskat sig i, och det är en strävan som räcker långt.

För att ytterligare förhöja stämmningen vid läsningen av denna bok bör man spela den medföljande CD-skivan som innehåller cubansk musik och gatuljud från Havanna.

Tommy Arvidson

Publicerad: 2001-09-12 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-17 04:40

Kategori: Recension | Recension: #318

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?