Recension

: Strändernas svall
Strändernas svall Eyvind Johnson
2000
Albert Bonniers förlag
8/10

Den mångförslagne … människan!

Utgiven 2000
ISBN 9100575461
Först utgiven 1946

Om författaren

Eyvind Johnson är en av de självlärda arbetardiktarna som satte sin prägel på den svenska litterära scenen under 1900-talet. Johnson blev sedermera invald i Svenska Akademien och tilldelades nobelpriset i litteratur 1974 tillsammans med Harry Martinsson. Den självbiografiska ”Romanen om Olof”, ”Strändernas svall” och romanerna om ”Krilon” är några av Eyvind Johnsons verk.

Sök efter boken

Homeros, Odysséen har nog de flesta någon gång i livet kommit i kontakt med, på gott eller ont, och de flesta känner nog också till James Joyce roman Ulysses som bygger på samma stoff. Den klassiska berättelsen om den hemvändande krigarhövdingen Odysseus har således attraherat ett flertal berättare genom historien och Eyvind Johnson sällar sig till denna skara med Strändernas svall.

Samma historia alltså men ändå inte. Det är samma namn på karaktärerna och miljön såväl som topografin stämmer in men där tar också likheterna slut. Den Odysseus som Johnson lyfter fram är en nyanserad person, en vanlig människa skulle man kunna säga. Vi möter en ångerfull krigare som är mycket väl medveten om de handlingar han utfört i kriget mot trojanerna. Hyllad, javisst, en stor krigare med många bragder bakom sig men också med fruktansvärda minnen. Dessa minnen tränger ständigt fram och tvingar honom till insikt och han är trött på det. Odysseus har dödat Astyanax, Hectors lille son och detta plågar honom, vilket är förståeligt och det gestaltas förträffligt i boken genom Johnsons lek med inre monologer.

Man känner att det är en plågad själ som Odysseus besitter och det förstärker också intrycket av den längtan efter lugn och ro som hjälten har. Man upplever att Johnson fyller i de luckor som Homeros lämnat och låter oss ta del av den egentliga historien. De otroliga äventyren, som Odysseus och hans män råkar ut för, under den brokiga färden från kriget, trivialiseras och tas ned på jorden lika skoningslöst som Odysseus behandlat sina fiender. Den enögda cyklopen är en vulkan som endast i hjältens fantasi förvandlas till ett fientligt monster. Vattenmonstren är även de lögner och fantasier och den för ett epos obligatoriska nedstigningen i dödsriket är i Johnsons version endast ett foster framburet av feberdrömmar. Odysseus förvandlar verklighet till fantasi medan Johnson gör tvärtom.

Lögnerna gör honom förvisso till hjälte och sånger kommer att skrivas om honom men han blir inte fri från sin skuld. Skulden är ett genomgående tema i boken och det tidigare nämnda Astyanx-motivet är det som leder in mot bokens kärna. Hectors son var oskyldig och ett offer för något han inte var delaktig i, likafullt mördades han och han var inte ensam om sitt öde. Oskyldiga blir alltid offer där våld drar fram, vilket våld det än gäller. Vilken tid man lever i spelar därför ingen roll, vilket också gör boken lika aktuell nu som när den kom ut strax efter det andra världskriget.

Som alla vet kommer Odysseus hem till slut men inte ens här väntar friden, de tärande friarna måste först försvinna och återigen blossar våldet och döden upp. Brutalt och skoningslöst röjs de ur vägen och skapar därigenom nya svallvågor på det redan upprörda havet och kluckandet mot stränderna kommer att fortsätta…

Efter att ha fått möta de mänskliga människorna i Johnsons Stränderna svall, lärt känna svinaherden Maios och på ett nytt sätt stiftat bekantskap med den åldrade, Sköna Helena och alla de övriga karaktärerna i Strändernas svall känns Homeros stolta epos långt borta. Det är kanske det som är storheten med en god berättelse, att det går att göra så mycket med den. Man kan vrida och vända, parodiera, travestera eller lyfta till skyarna och varje gång kommer något nytt fram i dagen som tidigare legat i skuggan. Den sista berättelsen om Odysseus är säkert inte skriven.

Per Warmark

Publicerad: 2001-03-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-18 15:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #132

4 kommentarer

Måste här tacka för en enastående recension. Det enda jag inte förstår är varför boken inte tillängnats en nia istället för en åtta. Den tycks onekligen inte ha några brister, om man nu bara utgår från recensionen

Den III Widerberg Oregistrerad 2006-02-03 13:59
 

Tack för det! Kan hålla med dig om att betyget nio hade varit mer relevant med tanke på texten, har själv tänkt tanken men inte velat ändra i efterhand.

Per Warmark Medlem 2006-02-04 13:28
 

tycker också att det var en proffsig recension. har själv precis läst boken och ska nu analysera den. jag kom att tänka på en grej och det är slavflickan som blir gravid och ska föda och hon blir gravid i början sen får vi följa henne parallet med resten av boken och när Odyssevs kommer hem ska även hon föda och hon skriker och Odyssevs mördar det var en skildring som var vacker på ett bisart sätt och smart av Eyvind att lägga födseln och hemkomsten parallelt. tack för mig!

den sköna helena Oregistrerad 2006-05-13 14:15
 

I vilken miljö utspelar sig boken?

Markus Oregistrerad 2010-03-31 17:46
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?