Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]

Varje år, på måndagen i homecoming-veckan – den som slutar med skollagets match i amerikansk fotboll, korandet av årets homecoming queen och höstterminens stora skoldans – klistras en lista upp över hela Mount Washington High School. Den bär ett mytomspunnet stulet skolsigill, ingen vet vem eller vilka som gör den, och den listar den ”sötaste” […][...]

Det har gått åtta och en halv månad sedan Bumped, den första romanen om ett framtida USA där ett mystiskt virus har gjort tonårsgraviditeter till dygd, nödvändighet och karriärmöjlighet. Tvillingsystrarna Melody och Harmony är superkända och höggravida, båda i sin tur med tvillingar. Hela världen väntar på deras ”Double Double Due Date”, men mycket pågår […][...]

Bliss – eller som hennes hela namn lyder: ”Bliss In the morning dew” – har vuxit upp i kollektiv tillsammans med sina omkringkuskande hippieföräldrar. När de hastigt lämnar landet, för att undgå inkallelse till Vietnamkriget, placeras Bliss hos sin sydstatskonservativa högreståndsmormor i Atlanta och på det prestigefyllda Crestview Academy. Lika onaturligt som det är för […][...]

”Big girls don’t cry … They get even.” Den är kanske lite fånig, sentensen som pryder framsidan till Jenny Hans och Siobhan Vivians Burn for burn. Jag faller ändå pladask. Vet inte vad det är som gör hämnd till ett så evigt spännande romantema, men det är det ju. Nervigt. Lockande. Komplicerat. Tonårstjejerna Lillia, Kat […][...]

När Pats mamma hämtar hem honom från kliniken har han bara ett mål i sikte: att förbereda sig för det lyckliga slutet. Pat tänker sig livet som en film, med Gud som regissör. Just nu ser det mörkt ut, men om han bara anstränger sig för att bli en bättre människa så kan han lägga […][...]

Nocturne är en bilderbok som saknar berättelse. Istället är det en samling bilder på ett tema: drömmen. Den kallar sig till och med receptsamling, och inleds med instruktioner för användning: bläddra i boken, välj ut en dröm du gillar och vänta tills det blir kväll. Då placerar du din utvalda bild under en lampa i […][...]

När tonårige Titus ser gamla bilder på människor som går runt och håller i sina datorer så tänker han att det är som om folk skulle gå runt och hålla lungorna utanför kroppen. Bisarrt. Opraktiskt. Onaturligt. Titus och hans kompisar har, liksom den stora majoriteten av i alla fall amerikanerna, själva hjärnan uppkopplad mot nätet, […][...]

Tänk dig att du tar Kajsa Ekis Ekmans debattbok om surrogatmödraskap från härom året, Varat och varan, och slänger den i en mixer ihop med Francine Pascals menlösa flickboksserie som åtminstone jag slukade i början av 90-talet, Tvillingarna på Sweet Valley High. Strössla med lite science fiction, och tadaa: Bumped. I Megan McCaffertys framtida USA […][...]

I åtminstone min utgåva av Reqiuem, den sista delen i Lauren Olivers Delirium-trilogi, finns en bonusnovell om karaktären Alex, huvudpersonen Lenas första kärlek. Det stör mig lite. Jag tycker inte att man avslutar en episk dystopisk trilogi bara för att på nästa sida säga ”Jo, och förresten –”. Den texten borde mycket hellre ha funnits […][...]