Det är tidigt 1900-tal i de österrikiska Alperna. En liten grabb som blivit föräldralös flyttar in hos en bonde. Snart blir han arbetskraft på gården i utbyte mot mat och tak över huvudet. Bonden är en elak jäkel, prygel vardagsmat. Vid ett tillfälle slår han så hårt att pojken – Andreas Egger – tvingas halta […][...]

I en liten österrikisk by bor Franz och hans mor. Byns rike man omkommer och därmed förlorar Franz mor sin trygghet. Utan hans pengar måste Franz börja kroppsarbeta, något han definitivt inte är byggd för. Lösningen blir att skicka Franz till Wien, där han får arbete som lärling i en tobakshandel. Tobakshandlare Otto Trsnjek brinner […][...]

Även om Stefan Zweigs berättelser kanske aldrig klassades som litterära mästerverk, tvärtom ansåg den tyskspråkiga kultureliten att det mest var melodramatiskt skräp, så var Zweig under 20- och 30-talet en av världens mest översatta och lästa författare. De senaste åren har hans författarskap fått en renässans bland annat tack vare Pushkin Press och The New […][...]

Namnet Thomas Bernhard brukar viskas i universitetskorridorer som ett lösenord och sekter upprättas till hans ära. Nu förstår jag bättre varför. Som den Bernhard-novis jag är känns det lämpligt att börja från början, med debuten. Frost är Bernhards debutroman, utgiven 1963 i Tyskland och översatt till svenska först 2013. Omslaget lockar in mig, det Stig […][...]

Gult för judar, brunt för romer, lila för Jehovas vittnen, rött för politiska fiender, grönt för kriminella, svart för ”asociala” och rosa för homosexuella. De olika grupperna i nazisternas koncentrationsläger markerades med färgen på trianglar fastsydda på kläderna och avgjorde till stor del deras status och utsatthet i lägren. Grader i helvetet, om man nu […][...]

Visst är det lite fånigt att läsa en tyskspråkig författare översatt till engelska, men jag kan inte tyska och jag är inte så bra på att vänta. Åtminstone inte när det gäller böcker. Daniel Glattauers Gut gegen Nordwind kom på svenska i slutet av förra året, som Inbox (1), och om någon översättning av uppföljaren […][...]

Efter tre alltmer irriterade mejl om att Emmi vill säga upp sin tidskriftsprenumeration, känner sig Leo tvungen att upplysa henne om att han heter Leike, medan hon försöker mejla tidskriften Like. ”Du är den tredje som skriver till mig för att säga upp sin prenumeration. Tidningen måste verkligen ha blivit dålig.” Nio månader senare lyckas […][...]

För att göra Elfriede Jelineks Prinsessdramer rättvisa inser jag nu efter läsningen att jag borde ha läst mer Elfriede Jelinek. Jag vet inget mer om hennes skönlitterära produktion än att den är belönad med Nobelpriset, men läsningen av Prinsessdramer har gett mig mersmak. Jag inser också att jag borde ha pluggat hårdare inför mina tentor […][...]

En dag i mitten av 80-talet smyger sig två österrikiska tonårsflickor i sönderrivna jeans och punkfrisyrer över gränsen till Italien, ty detta utspelar sig på den tid då Europa var uppdelat av taggtrådsstängsel med beväpnade vakter. De är trötta på Waldheims ärkekonservativa Österrike och alla dess regler, trötta på att sitta luspanka och frysa på […][...]

Folk som inte gillar prosa som upprepar sig tror att det är författarens upprepningar dom inte gillar. Men det är upprepningen i sitt eget liv dom inte gillar. Vad dessa upprepningshatare inte förstått är den enkla livsinsikt som slagit en av karaktärerna i Douglas Couplands roman Miss Wyoming. John Johnson, en före detta skådis som […][...]