Recension

: Idag är sista dagen på resten av ditt liv
Idag är sista dagen på resten av ditt liv Ulli Lust
2012
Kolik
8/10

Freedom’s just another word. Punkt.

Utgiven 2012
ISBN 9789186509156
Sidor 463
Orginaltitel Heute ist der letzte Tag vom Rest deines Lebens
Översättare Sara Eriksson
Illustratör Ulli Lust

Om författaren

Ulli Lust är född 1967 i Wien, Österrike, men är numera verksam i Berlin. Hon är internationellt känd för sina dokumentärserier och seriereportage och har gjort sig ett namn genom sina nedslag i verkligheten grundade på noggrann journalistisk research, ofta med självbio-grafiska och humoristiska inslag. Ulli Lust räknas idag som en av de främsta serieskaparna i den tyskspråkiga världen och kanske den främsta representanten för de journalistiska serierna.

Hon är även en av grundarna av Electrocomics, en av internets största webbserietidningar.

Sök efter boken

En dag i mitten av 80-talet smyger sig två österrikiska tonårsflickor i sönderrivna jeans och punkfrisyrer över gränsen till Italien, ty detta utspelar sig på den tid då Europa var uppdelat av taggtrådsstängsel med beväpnade vakter. De är trötta på Waldheims ärkekonservativa Österrike och alla dess regler, trötta på att sitta luspanka och frysa på torg, trötta på krav och förmaningar från en vuxenvärld som bara bryr sig om dem när de skämmer ut sig. Nu ska de söderut över vintern; i Italien finns solen, värmen, lättsinnet och kärleken och friheten, där kan man sova på stranden och leva på pizza. Inga regler, inga vuxna som lägger sig i, bara söta pojkar och vänskap.

Söta pojkar med en väldigt bestämd uppfattning om hur tjejer betalar för sig, alltså, speciellt utländska tjejer som ju valt att ställa sig utanför det vanliga civiliserade samhället där kvinnor vet sin plats, ty detta utspelar sig på den tid då misogyni, hora/madonnakomplex och hederskulturer minsann fanns mitt i Europa (de flyttade ju helt magiskt på sig så fort man flyttade på taggtrådsstängslen). Och hur sprudlande lycklig berättelsen än börjar så går allt, bit för bit, käpprätt åt helvete.

Om jag bara ligger med dem förlorar de respekten för mig, och om jag vägrar våldtar de mig.

Självupplevt är det, och det vore lätt för detta att bli en enkel moralhistoria; ”Sydländska män är farliga”, ”Tonåringar är naiva”, ”Regler är till för att skydda hjälplösa kvinnor”, eller för all del den populära ”Sedan slog hon tillbaka”. Men människan är en komplicerad varelse, här finns lycka och vilja jämte mörker och maktlöshet, och det återspeglas både i berättelsen och i teckningarna. Det vore synd att påstå att Lust är en fantastisk tecknare, men detta är punk, och då är känsla och intensitet alltid viktigare än teknik. Rutorna i Idag är sista dagen av resten av ditt liv rör på sig, nedkrafsade med en hast som gör att man ibland får tvinga sig själv att stanna upp och faktiskt betrakta bilderna; när Ulli dansar så dansar läsaren, när Ulli halkar in i ett kaos där det finns allt mindre att hålla sig fast i, drar hon läsaren med sig. Hon tecknar alltid sig själv aningen mer fullständig, aningen sötare än de snabba bläckkrafs som beskriver alla andra – hon är ju 17, allt handlar trots allt om henne själv, och det är först 30 år senare som hon kan se hur naiv hon själv var, och hur trasiga och inskränkta alla andra verkligen var. Som bäst är hon ändå kanske när hon släpper den rena realismen och bygger drömscener; flyger över Rom med dess uråldriga ruiner, vandrar i museer med kvinnor upphuggna till kroppsdelar. Där 17-åriga Ulli vill romantisera vill 45-åriga Ulli göra motsatsen, och båda får komma till tals.

Man undrar lite grann vad det är med Österrike som ger upphov till både Haneke, Jelinek och Lust. Nog för att det finns enorma skillnader, där de förstnämnda är precisa är Lust spretig, men i botten finns mycket samma tankar; ett tyst våld som är inbyggt i själva språket, i själva berättelsen, i de gamla romerska ruinerna, i de nya fina maffiavillorna, och i det trygga välvilliga lillavänandet hemma. Det som ser ut som frihet där man bara har att hälla in all sin livsglädje, visar sig bara vara en mindre formell variant av samma patriarkala förtryck. När hon kommer hem till fina Österrike igen försöker hon berätta vad hon varit med om, och får bara höra att hon får skylla sig själv, att det där vill vi inte veta av, inser du hur vi skäms för dig? Håll tyst.

Men teckna går ju. Och sista ordet är inte sagt än.

Björn Waller

Publicerad: 2012-06-18 00:00 / Uppdaterad: 2012-06-19 00:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4754

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?