Om hon som inte kan sluta käka ostbågar och ser sin mamma skriva ett brev om att dottern fortfarande är alldeles för fet. Om hon som känner svärfar styvna och slakna när hon sitter i hans knä bara för att hon tror att hon måste. Om hon som hör bilarna tuta när hon springer i […][...]

Nattens lekar är en novellsamling som visar på författarens både omisskännliga stil och stora bredd. Vardaglig realism varvas med symbolistiska och existentialistiska tendenser. Absurda, kafkaeska situationer balanserar ren och skär livsångest med en ofta mycket svart humor. Livet är för Dagermans karaktärer en ständig kamp. Existentialismen tar sig ofta uttryck i ren förtvivlan över bristen […][...]

I novellen ”Spermadrickarna” väcks två mäns bröstavund när en kvinna måste amma sin bebis i samma tågkupé. De dras till henne som elefanter till ett vattenhål. Samtidigt är det något skamligt, djupt privat och komiskt över situationen. Vi ammar, säger hon när konduktören kommer. Det är något märkligt med Pia Juuls korta noveller. Känslan infinner […][...]

Han var en vacker man som på äldre dagar tyvärr alltmer kom att likna Adolf Hitler, men där slutar också likheterna mellan den tyske nazistledaren och den schweiziske författaren Robert Walser. Walser, 1878-1956, debuterade 1905 med en novellsamling, och under återstoden av 1900-talets första decennium utkom han med tre romaner. Det var dock novellen eller […][...]

Humor ska göra ont. Slap stick är skitkul för att folk slår sig. Men den bästa humorn gör inte ont på det sättet – den bästa humorn är lite skamlig, kommer lite för nära, och när skrattet kommer är det inte varmt, det är med ett stråk av skam eller ångest det levereras. Som när […][...]

Vissa texter kan läsas på främst två olika sätt. Man gör ett val. Antingen läser man med en kall, kritisk distans, där man lätt får för sig att döma ut valda delar av verket med en handviftning. Där man inte riktigt går med på vad som står eller hur det är utformat. Där man liksom […][...]

Efter att ha läst Spöken ett par gånger har ett citat blivit allt viktigare för min läsupplevelse. Det är Roland Barthes som säger att ”det inte så mycket är vi som läser litteraturen, som det är litteraturen som läser oss”. Min första tanke är att det beskriver det fantastiska i att läsa böcker: man lär […][...]

Det lilla sällskapet som grogrund för berättande är populärt och ofta fruktsamt. I fiktionen brukas temat i Decamerone och Canterbury tales. Verklighetens sammanslutningar har skänkt oss Frankenstein och böcker i Bloomsburygruppens kölvatten. Att spinna sin berättelse runt ett förvalt ämne, som i fallet Frankenstein, blir extra speciell då den tvingar berättaren att utifrån en viss […][...]

Julian Barnes senaste verk The Lemon Table, en novellsamling, sträcker sig vida omkring i både i tid och rum. I elva noveller möter läsaren karaktärer som förenas i en gemensam nämnare: döden. Döden som oundvikligt uppenbarar sig vid ålderns höst och som i dessa fall sammanfaller med en lättare eller svårare existentiell kris. Efter den […][...]

I maj 1911 vistades Thomas Mann med sin hustru och sin bror (författaren Heinrich) på Lido utanför Venedig. Praktiskt taget varje händelse som protagonisten i Döden i Venedig råkar ut för var något som Mann själv upplevt under denna resa. Han arbetade med novellen mellan juli 1911 och juli 1912, och den publicerades för första […][...]