Hur skulle du må om du var pank och bodde i ett gammalt nedslitet hyreshus strax utanför en tung industristad mitt i ett välmående Norge som sprudlar av livsglädje och rikedom? Odda har omkring 6000 invånare och ligger i det innersta av Sörfjorden som sitter ihop med den större Hardangerfjorden. Där finns en betydande industri: […][...]

I slutet av berättelsen har hissen stannat till mellan sjunde och åttonde våningen, du vet det planet där man måste gå hukande och med huvudet i en omöjlig vinkel. I korridoren stöter man på gestalter ur det förflutna och från framtiden. På kontorsdörrarna står där etsat i glas saker som "Drömmar" och "Gränslandet" och "Vad […][...]

Jag har en oroande känsla av att det idag främst är journalister som debatterar och skriver om aktuella världshändelser. Författarna är allt som oftast tysta, självvalt eller inte. Jag kan tycka att det är synd för samhällsdebatten behöver den nyanseringen. John Erik Rileys båda böcker Vandringshistorier (2002) och Kvarnland (2003) försöker ställa allt detta på […][...]

Har du sett sketchen där Monty Python-gänget sitter och raljerar över sina eländiga barndomar? Den ena historien värre än den andra. Har du kanske till och med träffat någon som gärna vill få sin egen uppväxt att låta som en rad tuffa år och som ett smärre helvete? Då kan du vara säker på en […][...]

Sverige består till största del av småhålor, alla fyllda med sina unika och samtidigt universella berättelser. Samhällen som de flesta bara ser genom bilrutan och fnyser åt, på väg mot platser där det verligen händer något. Genomresa fångar ett ursvensk vemod i 24 korta berättelser och Edwardson ger sig indirekt in i glesbygdspolitiken. Allt utspelar […][...]

Den lyriske tjuven är en andra volym deckarhistorier i samma anda som dem i Det poetiska vittnet. Varje ny berättelse börjar med att berättaren anknyter till något i den föregående berättelsen så att berättarrollen går som en stafettpinne från historia till historia och man föreställer sig en ölstuga i Prag där äldre herrar sitter och […][...]

I Alice Munros nya novellsamling är det kvinnorna som står i centrum. Det är i och för sig ingen ovanlig företeelse, hon har alltid varit mycket skicklig på att teckna övertygande kvinnoporträtt. Det finns en mycket skör och skimrande skönhet över alla berättelserna, en sorts undflyende sorgsenhet som berör på riktigt. Det är väldigt skönt […][...]

Det poetiska vittnet är en samling små detektivhistorier som visar Capek från hans mest lekfulla sida. Det är intelligenta och ytterst originella små mysterier som han här skildrar och löser på ett sätt som bara Capek kan. I viss utsträckning är historierna sammanlänkade; karaktärer återkommer och händelseförloppet i en historia kan påverka händelseförloppet i en […][...]

Det händer vid mer än ett tillfälle när jag läser Torgny Lindgrens novellsamling Berättelserna att jag brister ut i ett hejdlöst fnissande. Så hejdar jag mig – vad skrattar jag egentligen åt? Att skräddar Molin ger sin fiende Otto Holmberg den föga insmickrande bonaden "Den som stjäl en människa skall straffas med döden"? Att Gabriel […][...]

Om du är förtjust i postmodernistiska deckare som Pynchons The Crying of Lot 49 (1966), Austers The New York Trilogy (1986), Ecos Rosens namn (1980) och Foucaults pendel (1988) så kommer du att trollbindas av argentinaren Borges novellsamling Ficciones (1944). Det som förenar de ovanstående författarna med föregångaren Borges är bl.a. det meta-litterära, språkfilosofin (ordlekar, […][...]