Humor ska göra ont.

Slap stick är skitkul för att folk slår sig. Men den bästa humorn gör inte ont på det sättet – den bästa humorn är lite skamlig, kommer lite för nära, och när skrattet kommer är det inte varmt, det är med ett stråk av skam eller ångest det levereras.

Som när Johan Rheborg, i Killinggängets kortfilm "En liten film om döden", intervjuar sig själv om sin egen betydelse i skrivandet av Lars von Triers manus till "Idioterna". Eller scenen i "Happiness" när Philip Seymour Hoffman lämnar sin feta granne ensam i en glassbar efter att hon berättat att hon har en stympad, chilensk dörrbetjänt hemma i frysen.
David Sedaris går aldrig så långt, men livet är aldrig sockersött och okomplicerat i hans värld.
Och han går aldrig efter det billiga skrattet.

Sedaris slog igenom när han läste sina korta texter i amerikansk radio. Böcker, tv-framträdanden, offentliga uppläsningar och ännu mer radio blev fortsättningen.
Första gången jag såg honom var han gäst hos David Letterman och läste en novell om en uttråkad kulturkritiker, Thaddeus Bristol, på den amerikanska landsbygden som sågar skiten ur ett julspel framfört av sexåringar.
Jag skrattade så jag ramlade ur fåtöljen.
Nu har jag sett, läst eller hört det mesta han har gjort.

Jag tror att det hjälper.

Sedaris uppläsningar, och hans lustiga yttre, besitter en tajming och en mimik som är ganska viktig att ha i bakhuvudet när man läser. Sedaris ska inte läsas fort, han ska läsas med betoningar, röstförvrängningar och korta pauser.
"Barrel fever" är inte Sedaris mest genomarbetade bok (det är "Me talk pretty one day"), men den är en bra introduktion till hans värld. Här finns bland annat den långa historien om hur han jobbar som tomtenisse på Macy’s i New York ("SantaLand diaries") och den mörka, men hejdlöst roliga, "Season’s greetings to our friends and family!!!".

Humor ska göra ont. Lite grand. Sedaris tränger igenom ytan, sitter lite som soulsångerskan Bettye Swann bredvid dig i soffan och ser in i ditt innersta, och du vet instinktivt att han har rätt, att han har fattat, och att han kan skada dig i fall du inte litar på honom.

Den bästa boken med Sedaris har inte kommit än. Jag tror att han kan bli ännu svartare om han bara vill.

Men till dess borde du också stiga in i hans hejdlöst skojiga, och hejdlöst satiriska och genomträngande värld, och sälla dig till oss som väntar på stordådet som röker vid en lyktstolpe alldeles runt hörnet.