Huvudpersonen i en av Gerda Anttis sju noveller efterlyser ett större ansvarstagande för barnen i samhället, men gör det inte på det där beklagande "var är världen på väg"-sättet, utan på ett konkret och välgrundat sätt. En annan pekar på att rynkiga åldringar som hon alltför sällan får synas i TV, men inte på det […][...]

Det finns en rad författare som skriver mycket bra så länge de håller sig inom sitt ganska begränsade område. De kommer med en eller ett par böcker med mer eller mindre självbiografiska motiv, och sen har de inte så mycket mer att säga. Inget ont i det, i och för sig. För tio år sedan […][...]

Ordet ”fantastisk” fungerar i folkmun som förstärkande och berömmande, men har en andra bemärkelse som etikett för berättelser med ett mått av overklighet. Man talar om ”den fantastiska litteraturen”, och ofta ingår främst science fiction, fantasy och skräck. Det är under denna rubrik som Bokförlaget Onsdag publicerar elva svenska författare i en antologi, och med […][...]

Det är inte så ofta jag läser romaner med äldre personer i huvudrollen. Än mer sällan läser jag om äldre personer som oroar sig för döden, sina relationer och för hur framtiden ska te sig. Det är ju i sig rätt konstigt med tanke på hur många relationsromaner jag har läst och hur många uppväxtskildringar […][...]

”With great power comes great responsibility.” Och har man nu plötsligt fått spindelmannakrafter, då får man allt se till att använda dem på ett hedervärt sätt. Om man däremot inte har några spindelmannakrafter, då följer inget annat ansvar än att överleva. Om sådana pojkar eller män handlar berättelserna som Kjell Westö valt att samla ihop […][...]

För den som inte vet kan jag berätta att Buffy the Vampire Slayer är en amerikansk TV-serie som handlar om Buffy Summers, tonårstjej och slayer. En slayer är en ung tjej som tränats att slåss mot olika ondskefulla varelser, oftast vampyrer eller demoner. Slayern besitter övernaturlig styrka, har onaturligt snabbt läkkött och en mycket kort […][...]

Den här boken utspelar sig i framtiden. Tyvärr märks det alltför lite. Intressanta framtidsvisioner prejas åt sidan av vardagar i november och lågmäldhet, sorg och leda skildrad genom fyra människors liv i fyra olika historier. Första berättelsen behandlar den bedagade kolumnisten, vars material börjar sina och vars hals börjar bli rynkig. Tandköttet blöder när hon […][...]

Det finns något återhållet över urvalet i den här boken. Ernst Theodor Amadeus Hoffmann (1776-1822) är en av de största fantasterna i världslitteraturen, men att hans författarskap ändå innehåller starka inslag av realism påpekas tydligt här. Baksidestexten berättar att "den vilda ingivelsen och den nyktra iakttagelsen … bildar en oupplöslig förening" i hans berättelser. De […][...]

När den då tjugoåttaåriga Judith Hermann debuterade med Sommerhaus, später (sv. övers. Sommarhus, senare 2000) 1998 blev hennes novellsamling unisont hyllad av en tysk kritikerkår. Stjärnkritikern Marcel Reich-Ranicki förutspådde Hermann en lysande karriär och det talades om att man i hennes texter kunde finna den nya tyska generationens "litterära sound". Judith Hermann har själv beskrivit […][...]

Det är en underbar ism den där postmodernismen. Tillåter författare att skriva mer eller mindre otydbara noveller, låta dem sluta när som helst eller låta dem förvandlas, byta genre. Författaren ”leker med de litterära konventionerna” heter det, eller så ”utmanar han eller hon läsarna”. Dekonstruera. Så ni förstår mig inte – men kan man någonsin […][...]