Fem monologer, skrivna för scen. Men lika bra går det att läsa dem som här: publicerade som korta noveller, där scenanvisningarna lyfter texten och ger den ytterligare en dimension. En avgörande roll i Språnget spelar historiska källor och fakta om verkliga händelser. Den första och längsta monologen, "Alma", om pianisten Alma Mahler, född Schindler, som […][...]

Om man berättar vad novellerna handlar om kan de låta intressanta. Ett triangeldrama mellan tre gravt handikappade som simmar i samma badhus på tisdagarna, ett lajvrollspel som spårar ur när de nytillkomna deltagarna inte vet att visa respekt för lekens allvar, och en dystopi där huvudpersonens enda kall i livet är att sola och operera […][...]

1900-talet var de stora folkomflyttningarnas århundrade – inte minst då i den jättekoloss på lerfötter som hette Sovjetunionen. Hela folk, hela nationer flyttades om. Ryssarna kom till Tadjikistan, inklämt mellan Afghanistan och Kina, deras barn gjorde sig hem där, och när Sovjetunionen kollapsade kördes deras barnbarn därifrån. Hurramabad är en roman utklädd till novellsamling. Andrej […][...]

Det börjar på ett tåg som lämnar Lissabon för en färd söderut. En författare somnar i sin kupé och den rutinmässiga föreläsningen byts mot en oväntad övernattning i en okänd stad. I den olivsvarta heta natten möter han en blind man som tar honom till ett sällskap som berättar historier tills dagen gryr. När Henrik […][...]

Det finns en obehaglig scen i en av Hannah Tintis noveller där en mamma springer över gräsmattan för att få fatt i en kanin. Sonen har gömt den vid gräsklipparen, under sin t-shirt. Tidigare har pojken kastat ut husdjuret genom ett fönster. När mamman väl fångat byltet och avtäcker tyget är det en av de […][...]

De tolv noveller som ryms i denna andra volym i H:ström Förlags utgivning av Edgar Allan Poes samlade noveller, hålls samman främst av det faktum att de tillhör den mer förringade delen av författarskapet. Inspirerande. Eller illavarslande. Att läsa Poe med behållning kräver sin läsare. Man måste omfamna det manierade språket och vindlingarna mellan vetenskapliga […][...]

Örjan skrev en gång väldigt träffande om hur en novellsamling ska avnjutas som en ask praliner. I så fall är Icke brännbara sopor den där asken som man sparat långt sedan chokladen är slut för att man i något svagt ögonblick tänkte att den kunde vara bra att förvara småsaker i. Nu finns där en […][...]

Det vore dårskap att tala om mina egna tankar. Svimfärdig vacklade jag till den motsatta väggen. För ett ögonblick förblev polismännen i trappan orörliga, slagna av yttersta skräck och bävan. I nästa ögonblick arbetade ett dussin stadiga armar vid väggen. Den föll ner. Liket, redan mycket förruttnat och betäckt med fläckar av levrat blod, stod […][...]

Miljöerna i Cecilia Davidssons novellsamling Utan pengar, utan bikini är vardagens miljöer och de ögonblick som novellerna vävs av är just vardagens händelser. Orden lämnas ute medan kaffebryggaren brygger lagomrostat kaffe någonstans eller överallt i Sverige. ”Vardagens dramatik” har jag hört det kallas utan att kunna sluta fundera på varför just denna vardag, som per […][...]

För att börja med ett plus: formatet gillar jag mycket. Liten bok, lätt att ta med sig. Korta noveller, lagom att läsa en på bussen, en på tåget, en innan föreläsningen. Varför görs det inte mer sådant? Perfekt för moderna människor med begränsad tid. Att skriva så korta berättelser bra är säkerligen en konst för […][...]