Jonas Karlssons andra novellsamling är både lik och inte lik hans första, Det andra målet. Tonen, den lätta vardagliga, med blick för människors sätt att rationalisera sina mest absurda handlingar och att ständigt oroa sig för vad andra ska tycka om en, finns kvar. Och hans perspektiv är fortfarande inifrån, oftast med jagberättare och oändligt […][...]

- Säg något då skrik…Ett kort tag hejdade han sig och såg på de där vidöppna ögonen, som ett blått vatten utan stränder, en himmel utan horisont. Sen höll han för de där ögonen, vände det där ansiktet mot marken, tryckte ned det, skrapade det mot stenarna och den söndersprängda betongen. I en mörk gränd […][...]

Visst är väl Henrik Bromanders enkla tecknarstil med dess halvgulliga, naivt storögda figurer (framställningen av Reinfeldt i Hur vi ser på varandra från 2005 koncentrerar hela hans maner) duglig, men i längden blir den övermåttan motståndslös och tvådimensionell. Han är en större berättare än tecknare. Milt sagt. Härligt då att han nu valt att hålla […][...]

Det snackas mycket skit – och inte alltid oförtjänt – om skandinavers förtjusthet i diskbänksrealism, svarta familjedramer och hyresrättsångest. Allt det där som folk i allmänhet kallar Norén oavsett om de faktiskt någonsin sett något av Norén. Tänk på de svältande barnen i Indien, snyt dig och sluta gnäll, så illa har vi det ju […][...]

Originalutgåvan av Pär Thörns novellsamling En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk, som omskrevs här av Bo Cavefors i december 2005, är slutsåld sedan flera år tillbaka. Det är synd. Detta märkliga stycke litteratur förtjänar större spridning än vad en upplaga på 350 exemplar tillåter. Formeln vardag + vansinne kan tyckas lättköpt […][...]

Det fanns en gång en tid, betydligt mer naiv än vår egen. (Det är åtminstone den dominerande föreställningen.) På den här tiden trodde man på den frigörande kraften i … lite allt möjligt, faktiskt. Pornografi, till exempel. Kanske berodde det på att det fortfarande i så stor utsträckning var de heterosexuella männens agenda som gällde. […][...]

Ingo Schulze kan sammanfattas som den typ av författare som funnit ett koncept i form och sedan renodlat det hårt. För honom gäller vardagsberättelser bakom vilka – oftast genom slutet – låter anas ett bakomliggande större. Må vara en antydning om övernaturlighet, surrealism eller psykisk instabilitet hos huvudpersonen. Snarare än klimax på ett konkret plan […][...]

Trollsländor och taggtråd är den popalbums-klingande titeln på Stina Palms debutnoveller och som läsare blir man bedragen. Det här är ingen lättuggad fjortisprosa nedkletad i svart kajal. Snarare har novellerna tunga litterära ambitioner och man får som läsare kämpa och kämpa. Tills man upptäcker att belöningen uteblev och att det är precis så det ska […][...]

När jag recenserade Su Tongs Binu och den stora muren för några veckor sen frågade jag varför man egentligen ska bry sig om att berätta historier – och kanske underförstått, varför man ska bry sig om att läsa historier om livsöden som väl egentligen inte är något man riskerar att hamna i personligen. Och Mahasweta […][...]

Atlantis utgivning av Lars Gustafssons Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr (under samlingsnamnet Fantastiska berättelser) är antingen pinsamt otidsenlig eller genialiskt rätt. Den ohejdbara fantasirikedomen, det existentiella djupet och det storslagna anspråket i Gustafssons noveller – försöket att säga någonting om människans villkor i historien och universum – är så långt man […][...]