Det finns låtar som alltid får mig att vilja dansa. Oavsett sammanhang eller lämplighet. Låtar som helt enkelt tar över min kropp, tömmer min hjärna och virvlar runt i mig så att stillhet inte längre är ett alternativ. Flera av dessa låtar bär Leila K:s namn, och därmed också hennes energi. Electric, Open Sesame och […][...]

En snäll bok med skum titel. Författad av en nära vän till Björn Afzelius, Gunnar Wesslén, som gör helt rätt i att skriva den första biografin om rock’n'roll-diktaren och internationalisten Afzelius. En lång vänskap, ”ett kvarts sekel”, men som inte förklaras närmre än så, utan sakligt håller sig i bakgrunden och låter andra berätta istället […][...]

Sara Lövestams Hjärta av jazz är en ovanlig ungdomsroman på så vis att den växlar mellan två livsöden, i två olika tider, som egentligen bara förenas av det faktum att de båda huvudkaraktärerna lever genom jazzmusik. Vi möter Steffi Herrera som går i nian på en småstadsskola och blir kontinuerligt och brutalt trakasserad och förnedrad […][...]

Jag vill i allmänhet inte veta särskilt mycket om musiker. Vill kunna gilla musik utan att egentligen behöva förhålla mig till personerna, till hur mycket droger de tog, hur illa de behandlade sina flickvänner, hur mycket konstiga later och sönderslagna hotellrum – som gymnasieestet växte jag upp med killar som hade allt det där som […][...]

Varför har den här boken skrivits? Och för vem? När jag var 14 och för första gången blev dumpad lyssnade jag sönder Petters debutskiva Mitt sjätte sinne. Den skivan var definitionen av tröst, framför allt låten Du vet att jag gråter. En kille som såg så cool och hård ut (som jag tyckte Petter gjorde […][...]

Vid mer än ett tillfälle, med bara mindre variationer, har Angus Young fått frågan ”Har inte AC/DC bara gjort exakt samma skiva tolv gånger?” Hans standardsvar är ”I helvete! Vi har gjort exakt samma skiva tretton gånger!” Det är kanske inte helt sant, få tycker Fly On The Wall är i klass med Back In […][...]

Om jag utifrån de självbiografier och biografier jag läst, av och om musiker, konstnärer, skådespelare och andra berömda människor med så kallade ”kreativa yrken”, och skulle skriva ett recept på vad som gör en självbiografi framgångsrik så skulle det receptet se ut ungefär såhär: 1. Var kronologisk, uppehåll dig vid uppväxtåren i åtminstone en fjärdedel […][...]

Jag idrottade under hela min uppväxt i Norrbotten. Fotboll, hockey, slalom, simning, basket – jag var till och med på innebandyträning en gång. Sporterna var roliga i sig, men det skulle toppas, motstånd skulle krossas, det skulle fokuseras, tas på allvar och skrikas. Jag minns fortfarande vilken chock det var att som 12-åring se hockeylagets […][...]

Det faktum att Rod Stewart, helt nyligen efter en omröstning, hamnade på topp tio-listan (åttonde plats) över Britain’s wittiest celebrities – man fick inte rösta på komiker – säger en hel del om hur det är att läsa hans självbiografi Rod: The Autobiography. Att läsa denna bok är som att befinna sig i en spirituell […][...]

Under 46 års karriär som rockstjärna, med snälla akustiska visor och förbannade taggtrådssolon, rockoperor och garagerock, syntexperiment och tradcountry, protestlåtar och kärleksballader, medmusiker och kompband som lämnats vind för våg, finns det egentligen bara en sak som förblivit helt konstant med Neil Young: allt han gör är inte lyckat, men allt riktigt lyckat han gjort […][...]