Sara Lövestams Hjärta av jazz är en ovanlig ungdomsroman på så vis att den växlar mellan två livsöden, i två olika tider, som egentligen bara förenas av det faktum att de båda huvudkaraktärerna lever genom jazzmusik.

Vi möter Steffi Herrera som går i nian på en småstadsskola och blir kontinuerligt och brutalt trakasserad och förnedrad av sina klasskamrater. En dag på väg hem från skolan, med Povel Ramel i mp3-spelaren, när hon går förbi det lilla samhällets ålderdomshem hör hon samma musik från ett öppet fönster. Det är så denna förunderliga och trevande vänskap mellan Steffi och en skröplig gubbe med pigga ögon och jazz i hjärtat inleds.

Gubben heter Alvar. När Steffi så småningom tar för vana att hälsa på honom på ålderdomshemmet efter skolan spelar han gamla LP-skivor för henne och berättar sin stora, långa livsberättelse, som hela tiden rör sig mot den dag han, Alvar ”Pysen” Svensson, spelade på scen med den fantastiske Povel Ramel. Alvars berättelse börjar dock någon helt annanstans, nämligen på tåget från Värmland påväg till Stockholm. Då är Alvar tonåring och kastar sig ut i en ny, främmande stockholmsvärld där han hoppas få bekanta sig mer med jazzen och dess subkultur.

Det är så historien vecklar ut sig. Vi får följa Steffi en liten bit, sedan träffar hon Alvar och han börjar berätta, ett kort stycke befinner sig texten i rummet på ålderdomshemmet och återger dialog mellan de båda huvudkaraktärerna, och sedan bryts stycket och textens berättarröst går istället in och fortsätter Alvars berättelse. Detta är ett grepp som fungerar bra och ger texten en dynamisk känsla. Att textens berättarröst sedan ibland avbryts av Steffis frågor till Alvar (för samtidigt som läsaren får Alvars historia beskriven för sig av berättarrösten påminner författaren oss om att detta egentligen är en dialog mellan Alvar och Steffi, det är egentligen i rummet med LP-skivorna som historien berättas) skänker texten uppskattade scenförflyttningar som gör att textupplevelsen påminner lite om att se på film.

Trots att det nästan bara finns goda saker att säga om denna ungdomsroman vill jag lyfta några aspekter som inte är riktigt fulländade. Den första är balansen mellan Steffis och Alvars liv, där jag känner att Steffi ibland hamnar lite i skymundan. Det beror givetvis på att hon använder Alvar och hans livshistoria som en undanflykt från mobbingen i skolan, men vad jag hade önskat är fler detaljskildringar av vad som händer när hon inte är hos Alvar. Sådana skildringar saknas givetvis inte i romanen, kanske är det bara mitt engagemang i den unga huvudkaraktären som får mig att vilja veta ännu mer om hennes vardag än det som beskrivs.

Ytterligare en aspekt som inte riktigt vill stämma är den enda lilla episod där perspektivet skiftar och hamnar hos Karro, Steffis värsta plågoande. Här är skildringen inte övertygande, Karro blir aldrig mänsklig. Läsaren följer hennes elaka tankar om Steffi men hör ingen skillnad på Karros röst mot Steffis egen skildring av mobbingen. Att väva in mobbaren som fokalisator är annars ett grepp som hade kunnat berika berättelsen, särskilt med tanke på det lilla vi får veta om Karros egen livssituation.

Men Hjärta av jazz är trots allt en fin, detaljerad och övertygande skildring av såväl mobbing som fyrtiotalets Stockholm och dess jazzinfluerade subkultur. Det är en ungdomsroman som är skriven med mer precision och nyans än många andra böcker jag läst inom samma genre. Jag rekommenderar den därför.