Recension

: Jazz – Musik Människor Miljöer
Jazz – Musik Människor Miljöer Jan Bruér & Lars Westin
1995
Svenska förlaget
8/10

Ett svep genom jazzens historia

För någon, som precis som jag, är mer eller mindre fullständigt illitterat vad gäller jazz är den här boken en utmärkt startpunkt. Den erbjuder en svepande genomgång av jazzens historia och en genomgång av dess olika stilar, så att en oinitierad kan få grepp om var man borde börja sin resa in i jazzmusikens universum. För någon som redan kan sin jazz torde denna bok gissningsvis inte ge så mycket, det mesta är nog redan bekant för denne.

Bland mina skivor står endast ett fåtal jazz-skivor, någon med Billie Holiday, någon med Charlie Parker, en samling sammansatt av författaren Sture Dahlström och numera också en 3-CD-box som utger sig för att innehålla de viktigaste inspelningarna i jazzens historia, från Scott Joplins ”Maple Leaf Rag” (ragtime) inspelad 1913 till Weather Reports ”Birdland” inspelad 1977. I synnerhet den sistnämnda boxen torde hjälpa upp trovärdigheten i min skivsamling något, men om man som jag har en skivsamling på drygt 600 skivor torde egentligen 4 jazzskivor vara på tok för litet. Anledningen till att jazz-skivorna inte är fler är att när jag gjort försök att börja lyssna på jazz har jag mött motstånd, detta i form att jag oftast helt enkelt inte tyckt om mycket av det jag hört. Troligtvis kan man inte börja var som helst om man skall lyssna på jazz, att exempelvis börja med Miles Davis Bitches Brew är nog ingen bra idé, det är nog ett smartare drag att börja med någonting mer konventionellt. Det är där den här boken kommer in, den kan hjälpa dig att hitta vägen in. Kanske behöver man inte ens börja med att lyssna på jazz, först kanske man kan börja lyssna på ragtime och gammal blues, för att sedan ge sig in på tidig jazz, storbands- och småbandsswing, sedan kanske man är redo för bebop, hardbop och fusion. Å andra sidan kanske det inte är alla förunnat att kunna uppskatta mer extrema former av jazz, jag har exempelvis svårt att se att jag någonsin kommer att kunna uppskatta fusion, kanske passar helt enkelt harmoniken inte mig.

Jag tror inte att jag har potential för att bli någon större jazzfantast, min upptäcktsresa in i jazzens historia har snarare gjort mig intresserad av jazzens rötter; gospel, spirituals, blues, anglosaxisk folkmusik och ragtime, men om jag odlar detta intresse kanske ett intresse för jazzen så småningom växer fram. Missförstå mig inte, jag uppskattar utan tvekan viss jazz, men intresset är inte av sådana proportioner att jag har för avsikt att börja bygga upp ett gigantiskt jazzbibliotek. Jag skulle egentligen vilja vara kapabel att uppskatta jazz i en större utsträckning, både för att jazzens livsstil tilltalar mig och för att jazzens sätt att behandla melodier är ett sätt med vilket jag gärna skulle vilja att fler författare och filmskapare vågade behandla sina berättelser.

Åter till boken, som också lägger tonvikt på den svenska jazzen, kanske litet för stor tonvikt. Ibland känns det litet tunt och man skulle nog må bra av att i någon mån vara bevandrad i musikteori och kunna noter för att få ut maximalt av boken. Man har försökt undvika alltför stora utvikningar och begränsat mängden kuriosa, vilket kanske kan vara synd men dock ligger i linje med bokens ändamål, vill man ha kuriosa finns det många andra böcker att tillgå.

I någon mån har man ändå infogat viss kuriosa, något som lättar upp och adderar humor, såsom chefen för STIMs uttalande i samband med debatten som efterföljde filmen Swing it, magistern, där han hävdade att ”Alice Babs låter som en slyna” (recensentens fetning) och att ”swingsångerskor borde ha smisk på stjärten och sättas på skolbänken”, stor humor om du frågar mig.

Överlag är boken ett mycket habilt hantverk, det skulle som sagt kunnat vara mer kuriosa, eftersom det finns så mycket skojig sådan kring jazzen, å andra sidan ligger detta som sagt inte i linje med bokens syfte, ibland hade man önskat att den känts mer matig, å andra sidan har man nu lyckats prestera en bok där man som läsare får en bra översiktsbild över jazzens historia, en bok som dessutom bara tar ett par timmar att läsa. Den här boken är bra för din musikaliska allmänbildning om du inte är bevandrad i jazzen och kan tveklöst rekommenderas för den som tycker sig ha ett sådant behov.

Martin Eriksson

Publicerad: 2003-05-12 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-15 11:21

Kategori: Recension | Recension: #690

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?