Bob Dylan som haiku? Visst, Dylan har också sina enklare sidor, men i stort sett förknippar vi nog årets Nobelpristagare i litteratur med långa, vindlande texter, inte sällan med surrealistiska bilder staplade på varandra. Det lakoniskt sparsmakade japanska versmåttet haiku – tre rader med ett visst antal stavelser eller teckenljud i varje – framstår nästan […][...]

Musik bara är. Musik erbjuder liksom ett rum där vi kan utforska sammansatta begär som vi inte alltid förstår med vårt rationella jag. Alla har vi upplevt hur vi gett oss hän, låtit harmonier, rytmer och ljudbilder föra oss till platser bortom orden. Kan man överhuvudtaget beskriva musik? Om vi svarar ja på den frågan […][...]

Rush är tre nördiga kanadensiska män i övre medelåldern som lirat konstig rockmusik tillsammans i över fyrtio år. Ett tag lät de som Led Zeppelins och Depeche Modes kärleksbarn men de senaste tjugo åren har de dragit ner på syntarna som ett tag dominerade deras musik. Multiinstrumentalisten Geddy Lee har en hög och skrikig röst […][...]

I år är det tjugo år sedan som Stuart Murdoch för första gången hördes avsluta låten ”We rule the school” med de definierande textraderna You know the world was made for men. You know the world was made for men. You know the world was made for men. Not us. I den forne Belle and […][...]

Jag minns hur jag som ung hårdrockare i Västerås på 80-talet avundsjukt tog del av supergitarristen Yngwie Malmsteens framfart i USA. Med höga ambitioner och stor talang var det alltså möjligt att ta sig från zero i Stockholm till hero i Los Angeles på några månader! Efter en världsturné med före detta Rainbow-sångaren Graham Bonnets […][...]

Nä, så Dylanfanatiker jag är: han ska inte ha Nobelpriset i litteratur och han kommer aldrig att få Nobelpriset i litteratur. Att bettingfirmorna gärna tar pengar på namn som Vanligt Folk Känner IgenTM må vara hänt, men kan vi släppa det här nu? Okej, det kanske är ett lite väl tyket sätt att avfärda det […][...]

I en månads tid har jag släpat med mig Göran Gademans Operahistoria, en tegelsten på 750 sidor som väger nätta 1,7 kilo. Den är den första svenska boken i sitt slag på femtio år (den förra var Folke H Törnbloms Operans historia som gavs ut 1965) och under den tiden har det såväl tillkommit ett […][...]

Ibland vill man bara försvinna man mår keff, att aldrig få vinna lägga sig ner och aldrig mer vakna man tänker här på jorden finns inget jag ska sakna (Latin Kings – ”Borta i tankar”) Det är lätt att tröttna på Dogge Doggelito. Han har under senare år exponerats mycket och synts i allt från […][...]

David Bowie på svenska är en kärleksförklaring till artisten i titeln. Författaren, Per Åke Jansson, har under nästintill hela sitt liv lyssnat på Bowie och intresserat sig för honom både som privatperson och offentlig musiker, och det märks att han sitter inne på kunskaper. På bokens baksida står det att ”boken är skriven för dig […][...]

Med en miniräknaren i högsta hugg framför wikipedia räknar jag fram mitt Stephen King-index. Resultatet blir något av en besvikelse, 39,6%. Hade det varit resultatet på en tenta hade det blivit IG, på gymnasiet hade prestationen möjligen passerat som en trea. Men 39,6 % betyder också 21 romaner (exkluderar novellsamlingar och icke skönlitterära verk ur […][...]