I Eva Runefelts diktsamling Ur världen behandlas död och saknad på ett nästan biologiskt sätt. Det är beniga släkten, revbenspar, nyckelben, bröstkorgar och gravar som har en atrosig leda. Det börjar i en natur- och vardagsnära lyrik, där man först bara anar saknaden efter en annan medmänniska, men som mot slutet avtecknar sig alltmer konkret […][...]

Omslaget till Kristian Lundbergs senaste diktsamling avbildar en typisk svensk trappuppgång. Det brun-beige-blå går ton-i-ton, men trots det är det något med de raka linjerna som är alldeles för perfekt – det blir hotfullt. Ungefär på samma sätt som dikternas enkla, raka språk snärjer in, täpper till, nästan kväver. Perspektivet på omslagsbilden är riktat snett […][...]

Att läsa Barbro Lindgrens Du ber mig beskriva en flod och samtidigt vara instängd i en storstad, långt bort från den öländska naturen, är lite som att kliva ut i frisk luft och ta ett djupt andetag. Där är barndomsminnen och nära familjerelationer, nyponrosor och hundloka, träd och flod, gryning och svalt ljus. Dikterna befolkas […][...]

Poesi för småbarn, kan det vara något? En poesiskeptiker kanske kan känna sig tveksam, men faktum är att de flesta små barn väldigt tidigt tycks börja uppskatta såväl ramsor som sånger på rim. Därifrån är steget inte långt till de rimmade verserna med finurliga vardagsteman i Lotta Olssons och Charlotte Ramels ”Liten-svit” som nu kommer […][...]

Finlandssvenska Henrika Andersson har tidigare skrivit barn- och ungdomsböcker. Diktsamlingen Tigerfiskar är hennes debut som poet. Det börjar med en garderobsdörr som öppnas för att hänga in sorgen, men det innebär inte att sorgen försvinner. Det som finns där inne, instängt i garderoben, bubblar och tränger sig på. Boksidorna består av prosalyriska stycken med mycket […][...]

”Det är svårt att veta var man ska börja när man ska skriva om Ola Julén.” Så inleder Martin Glaz Serup förordet till diktsamlingen Afrikas verkliga historia och precis så känner jag inför att skriva den här recensionen. Ett problem jag har är att alla verkar hylla boken. Vad är det som går mig förbi? […][...]

Att inte känna sig eller bli betraktad som svensk, men inte heller som somalisk. Att aldrig komma undan den där frågan, ”Men var kommer du ifrån egentligen?” Att bli erbjuden svenska som andraspråk i skolan, men sakna ett förstaspråk. Att samtidigt kunna bygga ett nytt hem, en värld och ett fotfäste, just genom sitt språk. […][...]

Ni minns kanske Los Colorados, det ukrainska polkabandet som slog igenom med Katy Perrys ”Hot n Cold” ca 2009? De har också en jättebra polkaversion av ”Du Hast”. Ni minns väl ”Du Hast”? Såklart ni gör, det är ju låten som ÄR laserdome, låten som ÄR känslan av en supercool promenad med bärbar CD-spelare i […][...]

I 20-årsåldern jobbade jag under några år som tidningsbud. Det var ett tungt, stressigt och ofta otacksamt arbete. Jag drog den fullpackade budcykeln i meterdjup snö och sprang med andan i halsen mellan portarna för att inte få skäll av de morgonpigga gubbarna i slutet av rundan. Om nätterna mötte jag ingen. Ingen, förutom andra […][...]

Förra året började det nystartade förlaget Nirstedt/litteratur publicera sitt poesibibliotek med återutgivning av svenska diktsamlingar. En av de första böckerna ut var Ola Juléns Orissa som först gavs ut 1999. Varje bok i poesibiblioteket inleds med ett förord som kan sätta boken i sitt sammanhang. Orissa inleds passande nog av Björn Wiman som var med […][...]