Enligt SAOL betyder epik ”berättande diktning”. Det är en passande titel på Joshua Clovers diktsamling. Han är en kontroversiell poet och i vilken riktning han lutar politiskt gör titeln tydligt. Bokomslagets plakatlika stil signalerar aktivistens angelägenhet och tvärs över baksidan proklamerar han ”HÖR UPP JAG HAR NÅGOT ATT BERÄTTA FÖR DIG –” med stora bokstäver. Det […][...]

En avstressande känsla infinner sig i mig när jag bläddrar i bilderboken Just nu. Jag känner igen mig från åren som småbarnsförälder. Perspektivbytet. Att se saker med deras ögon. Gå uppför backen i deras takt. Stanna upp och lyssna på deras berättelser om dagen. Allt som rörde arbetsplatsens visioner, strategier och aktivitetsplaner rann av mig […][...]

Jag stötte första gången på Charlotte Jungs minimalistiska poesi i arbetet med tidskriften Populär Poesi förra året, där Jung bidrar med både poesi och en essä om sin poetik. Hon skriver enligt ett för mig annorlunda och spännande koncept, så när debutboken dök upp på redaktionen passade jag på att lägga den till min recensionshög. […][...]

Att ge sig in i Athena Farrokhzads lyrik är att låta sig omfamnas av språkkänsla, lärdom och engagemang. Jag tänker på det när jag läser den stora dikten ”Brev till Europa”. I en tid då kontinentens majoritetsbefolkningar lockas av nationalismens inkrökta perspektiv, när konservatismens retrotopia framstår som ett verkligt alternativ för många, då är det de […][...]

Taberg är ett berg i Småland, någon mil utanför Jönköping. Det är också titeln på Adam Westmans första diktbok. Jag har tidigare gått en poesikurs med Westman på Skrivarakademin, så om nu någon tänker att en bokrecension skulle kunna vara objektiv (jag är inte en av dem som tror det) så är det här säkerligen […][...]

Cecilia Magnusson Adell debuterade i vintras med diktsamlingen Eldfåglarna. Boken beskriver hon själv som ”en berättelse om sökandet efter kärlek och identitet” som skapas genom minnesbilder. Dikterna är indelade i tre skeden enligt en kronologi, boken börjar med ”Nuet”, fortsätter sedan med ”Dået” för att till sist blicka framåt mot ”Imorgon”. Tanken med indelningen är […][...]

Inför denna publikation har jag skrivit ett tidsinställt brev inför min nästa schemalagda recension. Ett avskedsbrev. Människor kommer att bli rasande. En bekännelse: Jag var verkligen inte så förtjust i Boye. Jag kan inte känna något starkt inför henne eftersom jag associerar henne för mycket med sönderläst kitschpoesi, som när man börjar höra stora musikaliska […][...]

Flockmatrisen börjar med flocken – gruppen, det gemensamma – innan texten går över till ett jag och ett du. Och direkt från de första raderna etableras en tydlig ljudbild, inte minst genom konsonanterna: flocken och fårens f, klockornas klingande k, stillsamt sammanhållet som s. Som om just de här orden hör ihop. Varje gång ett […][...]

Stefan Albrektssons Sjöstjärna innehåller flera guldkorn. Ett av dem är diktsamlingens allra första dikt: På nio månaders djup lärde jag mig allt jag vet om hjärtats dunkla trumslag, hur luft låter inifrån vad varmt mörker är, att vara i levande vagga, hur ljudet av röster dämpas genom hud. Jag fostras fortfarande från insidan och ut. […][...]

TOMTEBLOSS Nu tänder natten månen, en spotlight, rund och stor. Den lyser på oss alla som här på jorden bor. Kom, se hur hela himlen fylls av vita tomtebloss! Ett för var och en av dem som saknas här bland oss. Så här bred kan en dikt i Min syster är ett spöke: och andra […][...]