Utgiven | 2019 |
---|---|
ISBN | 9789127163010 |
Sidor | 93 |
Illustratör | Tova Jertfelt |
Att inte känna sig eller bli betraktad som svensk, men inte heller som somalisk. Att aldrig komma undan den där frågan, ”Men var kommer du ifrån egentligen?” Att bli erbjuden svenska som andraspråk i skolan, men sakna ett förstaspråk. Att samtidigt kunna bygga ett nytt hem, en värld och ett fotfäste, just genom sitt språk. Om detta handlar Mona Monasars debutdiktsamling Modersmål.
Det handlar om att vara på en gång osynlig och extremt synlig, om att inte själv få sätta ord på vem man är – eller få och få, om svårigheten att höras över andras öronbedövande definitioner av en.
När ni frågar:
Vem är du?
bryr ni er inte om
att hon sträckläst Harry Potter
Ni bryr er bara om
att vara färgad
Ifylld av andra
Ni vet inte att
när ni frågar hur det är
att vara färgad
frågar ni:
Hur är det att vara färgad av oss?
Modersmål är en mogen debut av en ung författare, väl sammanhållen kring sina centrala teman. Ändå händer det då och då att jag önskar att jag fick veta mer om den där tjejen bortom eller innanför detta. Om tjejen som sträckläser Harry Potter. Paradoxalt nog försvinner hon ju lite bakom henne som folk kliver undan och tittar snett på när mobilen kallar till bön.
Ett viktigt tema är också den bokstavliga betydelsen av modersmål – det språk ens mamma talar – och den skuld som den så kallade andra generationens invandrare (det låter ju lite konstigt, antingen har man väl invandrat eller också inte – eller kanske är det just mer komplicerat än så?) så lätt känner till föräldragenerationen. De som offrade allt för att ge en chansen till ett bättre liv, de som själva fick försaka möjligheterna de nu förväntar sig att du ska ta i bruk, kunna leva upp till.
Min mamma säger att hon dog för oss
Min pappa säger att han slet för oss
Min farmor säger att vi har blivit som dem
Andra säger åk hem
Kanske är det omöjligt att vinna, att vara alla till lags. Eller så finns allt att vinna, står alla möjligheter öppna, för den som lyckas med balansen att hitta egna uttryck i allt detta? I kongenialt samspel med Monasars texter liksom smyger Tova Jertfeldts svartvita illustrationer in över sidorna. De rymmer på en gång stor svärta och lämnar ljusa, fantasieggande tomrum omkring sig. Som platser att skapa vidare på.
Publicerad: 2020-03-23 00:00 / Uppdaterad: 2020-03-22 21:53
Inga kommentarer ännu
Kommentera