Ibland slås man vid diktläsning av hur litet som krävs av skenbar kraft för att upplevelsen ändå djupt ska röra en. Rader kan dölja sin inneboende styrka under en oansenlig yta av ord. Ett stycke naturlyrik av avväpnande lätthet, där orden skyggar undan och liksom bäddar ned sig i texten istället för att gå på […][...]

"Gösen och Döden" Smaka på den ni! Vad är det? En postumt utkommen deckare av Bo Balderson? Nej nej, det är titeln på en dikt ur Arne Törnqvists Bröstvärn. En vän till diktaren tillkännager efter en middag på gös till vitt vin att han tio år tidigare fått sin dödsdom på en intilliggande läkarmottagning. Men […][...]

Det är alltid trevligt att läsa biografier om en, även om andra skrivit. Just den här julnatten var i mitten av 1800-talet när jag knegade på en gård i Mellansverige. Det var innan man började flänga land och riken runt för att leverera julklappar till bortskämda ungar. Den gamla goda tiden, när man kunde sitta […][...]

Eva Ribich andra diktsamling Du är den ende mitt hjärta har velat utkom för drygt ett år sedan, så det kan verka omotiverat att recensera den först nu. Men eftersom Ribich och hennes diktsamling förtjänar mer uppmärksamhet än de hittills har fått så är det bättre att recensera sent än aldrig. Första gången jag kom […][...]

Erik Axel Karlfeldt nämns ofta som en av de svenska klassiker som eftervärlden har svårast med. Heidenstam kan ju kännas rätt mossig klart, men ingen betvivlar väl Strindbergs geni eller Lagerlöfs originalitet. Frödings rimmande penna känns tidlös. Likaså Söderberg. Men Karlfeldt! Provinsialisten. Nietzscheanen. Självömkaren. ”Jag lever allena, jag fingrar min flöjt”. Kan det fortfarande beröra, […][...]

I efterordet till Vi visste inte vilken tid det var får läsaren veta att Johan Nordbecks bror Per just avlidit i en hjärtinfarkt. Man går tillbaka och läser om med denna nya vetskap. Döden som ingång, som nyckelhål. ”Här sitter de döda packade på stora träläktare och hejar/fram våra liv”. Så börjar dikten ”Fotboll”. En […][...]

Minns ni stollen som uppträdde på Polarprisgalan när Bob Dylan fick priset? Inför den svenska överheten och det svenska tv-folket. Det var Bruno K. Öijer. Ha, ha. Det var säkert en skrattretande syn för många. Men vad många säkert inte förstod var att själva poängen i sig var att Öijer just uppträdde där, bland alla […][...]

Bonniers har alltsedan 1994 utgivit debuterande poeter i serien Ny lyrik, ett par tre titlar om året i pocketformat. Detta eftersom nästan all poesi är förlustaffärer för förlagen, debutanter i synnerhet. Många av namnen faller snart i glömska, om de överhuvudtaget läggs på minnet, andra får en ny chans som etablerade poeter med inbundna diktsamlingar, […][...]

Den evinnerliga kortprosan som Sveriges nykläckta författare använder sig av. Skrivklåda, skrivklåda. Ner på papper ska du och spridas i världen. Jag har ypperligt svårt för kortprosan hos Sveriges debutanter. Så varför valde jag att läsa ytterligare en? Jo, Helena Ljungström har en gedigen litteraturutbildning; fil. mag. i litteraturvetenskap och flera år på skrivarlinjer. Antingen […][...]

När jag var runt tjugo, så ringde en gammal kompis och frågade om jag skulle med honom och två av hans vänner och bestiga ett berg i Nordnorge. Jag sa ja förstås, fast jag aldrig tidigare klättrat upp på några berg (inga höga i all fall). Vi åkte upp genom Sverige i en gammal Ford […][...]