Lev AC Rosens debutroman All men of Genius är en charmerande udda berättelse. Redan från baksidestexten framgår det att den är inspirerad av både Shakespeares Twelfth Night och Wildes The Importance of Being Earnest, och det är lätt att se på vilket sätt: Rosen har tagit några av Shakespeares klassiker (bl.a. ett tvillingpar av olika […][...]

Jeanette Winterson tycks gilla covers. Tyngd: myten om Atlas och Herakles kom ut 2006 på svenska som en del av Canongates mytprojekt. Klassiska myter omtolkades och skrevs om av en mängd internationellt kända författare. Förutom Winterson deltog bland annat Klas Östergren i detta projekt. Den här gången är det Hogarth Shakespeare-projektet som kallat Winterson till […][...]

Ett förarlöst plan. Det är den bild som den holländske journalisten Joris Luyendijk tecknar av finansbranschen. Inte ondsint, inte driven av ren och stålblank girighet, men utan riktning och med oerhört hög fart och kraft. Ingen har kontroll, ingen har övergripande koll eller tänker långsiktigt. Ingen tar ansvar – ingen bryr sig, egentligen. Människorna som […][...]

Det här är en sådan där bok som jag då och då måste halvt lägga igen, vrida och vända på. Kan det verkligen vara en fackbok? Inte snarare en uppdaterad version av Aldous Huxley, George Orwell, Karin Boye? Svetlana Aleksievitj? ”Det nya Rysslands surrealistiska själ” är undertiteln på Peter Pomerantsevs Ingenting är sant och allting […][...]

Det tar nästan halva boken innan han dyker upp in the flesh. Mark, den försvunne supermaken till den mer vardaglige hustrun Hannah. Under dessa sidor har vi dock fått bekanta oss med honom: en entreprenör som skapat sig en förmögenhet genom sitt it-bolag men som håller en lite småkonservativ livsstil. Henne får vi såklart också […][...]

Agatha Christie planerade och skrev decennier i förväg sina deckarhjältar Hercule Poirots och Miss Marples sista fall. Nästan 40 år senare har emellertid upphovsrättsinnehavarna bestämt sig för att låta Poirot återuppstå och auktoriserat Sophie Hannahs Monogrammorden – ett nytt fall för Hercule Poirot. På omslaget är Christies namn betydligt större än Hannahs, som visserligen är […][...]

Året är 1976 och London dallrar av hetta. En värmebölja har lagt sig över staden, det har inte regnat på flera månader och myndigheterna lagstadgar om vattenransonering under torkan. Vatten får enbart användas till: ”a) att dricka, b) tvätt av kläder och kropp, samt c) offentliga och privata toaletter”. I denna värme utspelar sig under […][...]

Det är formgivningen som gör det. Zadie Smiths The Embassy of Cambodia är en mycket nätt, oerhört snygg liten volym som bara måste få följa med hem. Att den är just Smiths är ärligt talat helt underordnat; det jag faller pladask för är det matta skyddsomslaget, de rena linjerna och färgerna, den där stilrena, klassiska […][...]

Först tycker jag att boken är rörig. Jag misstänker att det beror på att det här är tredje boken med samma poliskaraktärer och att jag inte har läst de förra. Det verkar ha hänt både ett och annat i tidigare böcker som jag borde känna till, och det gör mig smått irriterad. Jag vill kunna […][...]

Det är 12 år sedan Zadie Smith slog knock på läsarna med White Teeth, sju år sedan On Beauty, och sedan blev det mest tyst. Jag har inte läst på mycket runt vad hon har sysslat med sedan dess utöver vad som står på bakflärpen på boken, men utifrån NW tror jag det ser ut […][...]