Nästan dagligen kommer nyheter om skjutningar. Alltför ofta är det med dödlig utgång. En yngling hittad död i ett skogsbryn, en annan i ett källarförråd. För 20-30 år sedan inträffade det typiska dödliga våldet i missbrukarmiljöer, med kniv eller trubbiga tillhyggen. Traditionell press var måttligt intresserad, det blev på sin höjd en notis. Numera utövas […][...]

Blodbilder är Charlotte Qvandts senaste diktsamling, som kom ut under hösten 2020. Den inleds med ett citat från Jenny Tunedals Mitt krig, sviter (2018): ”Vet du om att du kommer dö”. Det sätter stämningen. Slår an en ton som sedan finns med på varje sida. Liv och död. Kropp och förfall. Våld och skador. Dikterna sträcker […][...]

Det är väl en parafras, är det inte? Den tilltufsade detektiven med sin konkursfärdiga lilla byrå, namnet på det frostade glaset i dörren, de ekande stegen i gränderna, trenchcoaten, de eviga cigaretterna, de fatala damerna och de svekfulla kunderna? Okej, jag kan inte svära på att Cormoran Strike faktiskt klär sig i trenchcoat, men det […][...]

Det var Dudley Randall’s klassiska poesiantologi The Black Poets som gjorde att Reginald Dwayne Betts bestämde sig för att bli poet. Första gången han fick boken i sin hand var tack vare att någon, han vet inte vem, sköt in den till honom under hans fängelsedörr. När Betts var 16 år dömdes han till åtta […][...]

Sjuttonårige Maverick Carter föddes in i gänget. Hans pappa var ledare för King Lords, och nu, när han sitter i fängelse, är tillhörigheten till gänget det enda han kan erbjuda för att skydda sin familj. I sin tredje roman om området Garden Heights tar Angie Thomas oss sjutton år tillbaka i tiden, till innan Starr, […][...]

Tiden går så fort och samtidigt inte alls. Det är svårt att förstå att det redan är åtta år sedan Yahya Hassans extremt uppmärksammade poesidebut, och att det snart gått ett år sedan hans alltför tidiga bortgång. Hassan var endast 18 år när hans första bok, Yahya Hassan, publicerades. Poesidebuter brukar varken väcka stor uppmärksamhet […][...]

En deckare som utspelar sig i ens hemmiljö, i ens egen by, en kommundel med omkring tusen invånare. Då måste jag bara läsa även om det genast ska sägas att någon inbiten deckarläsare är undertecknad inte alls. Men nu – ett undantag. Redan på boken I rättvisans blods första sida får vi läsa om hyreshuset […][...]

Jag kommer att tänka på Marianne Hörnström när jag läser Åsa Nelvins Kvinnan som lekte med dockor: Hon är den tvåspråkiga. Det är hon som översätter hans språk till det egna och anpassar sitt till hans så att kommunikationen fungerar till Hembruk. Hon behärskar inte Världsspråket. Hon bryter kraftigt. Och vad Hemspråket beträffar är inskränkningarna […][...]

I augusti 2008 anmäler 18-åriga Marie Adler att en maskerad man tagit sig in i hennes lägenhet, bundit och våldtagit henne. Polisen påbörjar en utredning, men anar att något inte står rätt till. Maries berättelse svajar och inte ens hennes närmaste tror henne riktigt. Hon anses vara en strulig ung tjej, och har tillbringat större […][...]

Kvinnor kan! Ja, alltså kvinnor kan också ljuga, manipulera och nästan bokstavligen gå över lik för att nå toppen. Elizabeth Holmes var kvinnan som med sitt företag Theranos skulle revolutionera sjukvården. Och hälsovården. Och folkhälsan rent allmänt. Den banbrytande teknik Holmes hade patenterat möjliggjorde analysen av halterna av en rad viktiga ämnen i en enda […][...]