En kall, tidig majmorgon hittas en död kvinna uppe bland kullarna ovanför Kapstaden. Hennes nakna kropp är blekt och rengjord med klorin. Ingen känner kvinnan. Det handlar inte om ett sexualbrott. Det här är något annat. Det visar sig att den mördade kvinnan är en internationell konstexpert. Specialområdet är holländsk konst från 1600-talet. Här kommer […][...]

Det finns böcker jag börjar läsa och de är som att få en blomknopp i sin hand som sedan under läsningen viker ut sig i ett antal kronblad som vart och ett har något att säga, men tillsammans ändå är en fullt utslagen blomma av värme, kunskap, kärlek, sorg, glädje och livsklokhet. När boken är […][...]

”We see only prostitutes on the streets”, said a representative of the Bucharest police, who also declined to be named. He added that “those girls” do what they do by choice. ”We don’t see the trafficking.” Inledningscitatet får mig att tänka på den där tjetjenska tjommen som med eftertryck underströk att det minsann inte finns […][...]

Alla mänskliga samhällen håller sig med någon sorts gränser för vad som är acceptabelt och inte acceptabelt. Överträdelser av gränserna leder till mer eller mindre uttalad bestraffning, från social utfrysning till kroppsstraff och frihetsberövande. I västvärlden refererar vi inte sällan till denna gränsdragning som baserad på en ”kristen värdegrund”, men det är svårt att hitta […][...]

Sommaren 1988 är David Lagercrantz 25 år och anställd på Kvällsposten i Malmö – ”’den sämst ansedda dagstidningen i landet’, som min fars vän Harry Schein vänligt förklarade för mig”. Det har inte så lite av uppror över sig, både mot den välrenommerade fadern, Olof Lagercrantz, och den adliga släkten, men i förgrunden finns också […][...]

”Bastiljen i bukten”, San Quentin-fängelset, är Kaliforniens äldsta och kanske mest beryktade fängelse. Edward Bunker blev, när han placerades där som 17-åring 1951, fängelsets yngsta intern någonsin. Han hade redan då en lång och strulig historia: alkoholiserade föräldrar, fosterhem, ungdomsfängelser, militärskola, rymningar och brott. Vistelsen på San Quentin blev på inget sätt slutet på denna […][...]

Jag förväntar mig förstås ett vanligt seriealbum när Trygga lilla Sverige landar i min brevlåda. Istället är det en ask, som förutom sex seriehäften innehåller en karta över ”sabbatssabotörens” bombdåd, ett tidningsutklipp om en fascistisk revolverattack mot tidningen Ny Dag, ett maskinskrivet brev till läsaren, ett häfte visor ”om banditer och mördare” och ett vykort […][...]

”Vi har nämligen en patrull från Ingripandesektionen som står på Sveavägen 39 A med en kvinnlig överdos. De hittar ingen legitimation på henne, men de har tydligen hittat en jävla massa kondomer, så då kom jag att tänka på er. Det kanske är någon av era horor? Skulle ni ha möjlighet att svänga förbi och […][...]

Om söndagskvällarna de senaste månaderna har jag på SVT följt dramaserien Fallet O J Simpson. Den har det där bilolyckssyndromet över sig: jag vill egentligen inte veta att det kan gå till så här, men det är nästan omöjligt att sluta titta också (och Sarah Paulson är en favorit sen länge). En central del i […][...]

Frikännandet efter misshandeln av Rodney King i Los Angeles 1992 är vare sig det första eller sista exemplet på hur uppenbar orättvisa, rasism och polisbrutalitet lett till våldsamma upplopp i USA (eller på andra platser). Det är nästan omöjligt att se bilderna av Kings allt annat är regelrätta gripande utan att begripa varför. Men det […][...]