Det helt vanliga livet var uppfyllt av make, två söner och jobbet på gummifabriken. Livet kunde kanske ha innehållit något mer. Vad som gick snett? Ja, på detta funderar romanpersonen Sylvie i alla möjliga tänkbara vinklar i Nina Bouraouis senaste roman som översatts till svenska. Ledsenheten kryper fram för varje sida. Här sipprar minnen in […][...]

Det är inte en roman utan visst tuggmotstånd, Regina Porters Resenärerna. Den inleds med en personförteckning på 35 karaktärer som handlingen kretsar kring och första kapitlet är en fragmentarisk sammanfattning av en människas liv, inklusive ”påstruket akrobatiskt sex” och ett recept på ”högrevsfrossa” från 1959. Ärligt talat är jag nästan beredd att ge upp där. […][...]

Fakta, fakta, fakta. Det är vad som pläderas för, vad som ska läras ut i den skolsal där romanen Hårda tider tar sin början. Stadens ledande herrar är rörande överens. Här ska inte vara några sagor, någon fantasi, några känslor, egna tankar eller andra flummerier. Tidens anda är rationell. Den tillhör fabrikerna, de höga, rökspyende […][...]

Nora är Merete Pryds Helles roman om den norske dramatikern Henrik Ibsens karaktär i pjäsen Ett dockhem. Både i originalpjäsen och i Pryds Helles tolkning är det Nora som är huvudperson och i båda fallen handlar det främst om äktenskapet och om kvinnans roll. Det tema som när det begav sig blev kontrovers och skandal […][...]

För ett antal år sedan arrangerade förbundet Allt åt alla guidade bussturer i Stockholms rikaste områden under rubriken ”Överklassafari”. Det verkar kanske inte särskilt troligt att den skotske debattören och rapparen Darren McGarvey har hört talas om det, men jag har ändå svårt att skaka av mig associationen i läsningen av hans boktitel Fattigsafari. McGarvey […][...]

Flödesskrivning är en vanlig skrivövning för dem av oss som kör fast ibland. För en del fungerar det utmärkt, men för andra är övningen snarast provocerande – att bara föra pennan till pappret, hur kan det vara lösningen på skrivkramp? I Anneli Jordahls Orm med två huvuden blir en slags flödesskrivna dagboksanteckningar ett sätt att […][...]

Redan i det första kapitlet slås jag av hur magisk, intressant och välskriven den här boken är. Som ett tidsdokument över en förlorad era tar den oss med genom ett Europa där det första världskriget väntar på att bryta ut. Från Palestina i Mellanöstern till Montpellier i Frankrike får vi följa Midhat Kamal, en ung medicinstuderande. Han […][...]

Jag var oheligt jävla arg när jag läste den här boken. Jag fick lägga ifrån mig den flera gånger för att andas i kvadrat. Fyra sekunder in, lika många ut. En panikångestattackstrategi gammal som synden. Jag har aldrig förstått det där med att man ska sträva efter att vara originell i sitt skapande. Jag kan […][...]

Henrik Bromanders nya serieroman Shahid/Skärvor slutar i mitten. Från ena hållet är det en berättelse om Håkan som blir Hakim, en konverterad IS-terrorist. Från det andra handlar den om Lovisa, konstnär och klassresenär. På mitten, det vill säga i slutet, stöter deras öden samman. Det finns många riktigt bra serietecknare i Sverige, men frågan är […][...]

”Jättemaskarna” kallar man höghusen, även om de fula byggnaderna inte heter det egentligen. Det är bostadsområdet som politikerna glömde, som skulle bli en oas men blev ett nedgånget ruckel, och det är där Adele bor med sin mamma och syster. Det är där hon blir kär i Manu och det är där hon blir gravid. […][...]