Ett rådjur på en dimmig åker. Ormbunkar. Spindelväv. En tecknad bild av en stuga mitt i skogen. I omgivningen finns siffror utplacerade, hänvisningar till foton och diktfragment. När samma miljö återvänder några sidor senare har naturen tagit över. Den förut tydligt tuktade skogen har börjat växa igen, och stugan kan bara anas under trädkronorna. Johannes […][...]

Inger Christensens författarskap är kantat av en omisskännlig överenskommelse om kvalitet. Litteraturvärlden beklagar att hon aldrig hann få sitt nobelpris. Hon omskrivs som en av de tidlösa. Som en poet vars ord, utskurna ur rum och samtid, aldrig kommer att sluta blänka. För ett par år sedan skrev jag själv också en recension av romanen […][...]

solen nedräkning har börjat – 4.000.000.000 år Ett starkt barndomsminne var lärdomen att solen inte brinner för evigt. Solen dog den dagen. För mig, i fantasin – men det var ett jävla hårt slag i magen. Jag såg framför mig ett obegripligt ljus, hela jorden upplyst, och en vind – en våg av eld som […][...]

Ny vecka, och för varje vecka som går kryper det sig närmare SM i poetry slam, som jag i år är med och arrangerar. Hög tid att boka biljetter för dig som vill vara säker på sittplats! Det går av stapeln på Inkonst i Malmö under Kristi himmelfärdshelgen och är du intresserad av det kan […][...]

Johannes Heldéns nya diktsamling Science fiction handlar om naturen: om dess gemensamma medvetande, om dess kraft och ursprung, om behovet att vara del av något större. Den behöver inte längre vara en evolution. Den kan vara ett medvetande med metoder för att underlätta förvirring. Jag vill gärna läsa Science fiction som en bot mot ensamheten, […][...]

Det finns inget säkrare vårtecken än när man kan sitta ute och läsa mer än två sidor utan att få stela fingrar. Vi är där nu! Johannes Heldén har skrivit Science fiction, en hel diktsamling om naturen och dess gemensamma vetande. Där finns böckerna och bokhyllorna som längtar tillbaka till naturen och till tiden innan […][...]

Johannes Heldéns andra diktsamling fortsätter på ett sätt på den förra, men den är ännu mera renodlad. Det är en slags språkmaskin en ordalstrare, som långt bakom har en struktur av berättelse, som är svår att upptäcka men den känns ändå. I förra diktsamlingen så fanns det en del som var tydligt berättande det var […][...]

”Att skriva dikt efter Auschwitz är barbariskt, och detta fräter också på insikten varför det blivit omöjligt att skriva dikter i dag …” Så uttryckte den marxistiske filosofen Theodor W Adorno sig år 1949. Efterkrigstidens författargeneration präglades av misstro mot de stora berättelserna. Språket hade blivit en disciplinerande och förtryckande apparatur som betraktades som […][...]

I rymden kan ingen höra dig skrika, men väl läsa poesi, som det tycks. Ty nu är det dags för svenska poeter att göra sig hörda i de mörka djupen! 16 november kl. 19.00 sänds för första gången dikter på svenska ut i universum. Beräknad ankomsttid till Vega, den ljusstarkaste stjärnan i Lyran, beräknas till […][...]

Det tar inte många minuter att ta sig igenom Burner, Johannes Heldéns debutdiktsamling, och efter första genomläsningen så undrade jag varför Bonniers hade satsat på dessa minuter som det tog mig att läsa den. Men diktsamlingen inbjuder till återläsning och att man ska finna ett sätt att läsa, få någorlunda sammanhang i läsningen, bland annat […][...]