Jag har lyckats med tre saker av värde i livet: Uppnått högkostnadsskydd på Apoteket, uppfostrat två katter att inte gnaga på mig när jag sover och funnit en spellista med 1500 låtar av mörk ambient dungeon synth-musik. I min fagra ungdom, härdad av att ha fötts ensam hemma vid fyra års ålder, närde jag vid […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Berättelser om samlande är ofta källkritiskt problematiska. Samlare drivs av låga instinkter som girighet och ha-galenskap. Men de strävar efter att framhäva mer nobla motiv. I Carnavalet-muséet i Paris finns en rekonstruktion av rummet där Marcel Proust skrev På spaning efter den tid som flytt. Möblerna är autentiska. Vad är det som är så märkvärdigt […][...]

No tears for queers tillhör den starkaste läsningen i mitt liv. Johan Hiltons tredelade reportage är ett skildrande av homofobiska hatbrott men samtidigt ett effektivt isärplockande av den våldsamma och på samma gång livrädda normativa manligheten. Sällan har ett dokumentärt verk känts så sylvasst och befriande skärskådande. Så när Hilton nu, tio år senare, kommer […][...]

Visst. Det har hänt mycket. Det är till exempel inte olagligt med homosexuella förbindelser (sedan 1944). Inte heller betraktas homosexualitet som en sjukdom (sedan 1979). Äktenskap mellan homosexuella räknas sedan ett par år som likvärdiga med heterosexuellas, och så vidare. Så det går väl framåt? Knappast av sig självt. Och inte självklart. Aldrig någonsin självklart. […][...]

Matthew Shepard i Laramie, Wyoming 1998. Johan Pettersson i Katrineholm 2002. Josef Ben Meddour i Göteborg 1997. Tre män som mördats på grund av sin homosexuella läggning. Tre hatbrott som avhandlas i Johan Hiltons bok No tears for queers. Morden är långt ifrån ensamma i sitt slag. De kännetecknas av övervåld och motiven är homofobi […][...]