Det händer relativt ofta att jag väljer en bok enbart utifrån att titeln lockar mig. Utan någon som helst förkunskap om vilken sorts bok det är kan det onekligen bli spännande ibland. Är det ett skönlitterärt verk? En biografi? En essä? Halvvägs in i första kapitlet av Per J Anderssons Drömmen om en ö tycks […][...]

Det som gjorde mig nyfiken på att läsa Peter Stjernströms fjärde roman Blodmål var förmodligen löftet om att det skulle finnas logiska samband mellan oroväckande, men till synes orelaterade händelser, alla på Gotland. Utgångsläget är att ett barn dött av ett krampanfall, gammeltorskar dött utanför kusten, och ett orimligt långdraget högtryck ligger över mellersta Östersjön. […][...]

Året är 2007 och busschauffören Albin Runge kör en skolklass som ska på skidresa till Duved. Allt tar dock en katastrofal vändning när bussen Runge kör glider in i en långtradare och sedan störtar ner på sidan av vägen. Flera av passagerarna i bussen blir allvarligt skadade och sexton elever och en förälder dör. Har […][...]

Den 28 februari i år gästade Marie Nilsson Lind Skavlan och berättade om sin syster Josefin Nilssons sista timmar och död. Nästan ett år innan hade en timslång dokumentär om denna syster premiär. Den fick enormt genomslag. Redan i dokumentären berättade Marie Nilsson Lind att hon höll på att skriva en bok, utifrån sin systers […][...]

Böckerna om kriminalkommissarie Maria Wern har liksom filmerna blivit institutioner. För mig existerar de dock som två parallella världar där bägge hittat sin självklara plats. Nu är det dags för ett nytt fall för Maria Wern. Kvinnan på bänken handlar om den sökande socionomen Julia som lever i en destruktiv relation med Pål. Förutom att […][...]

Charlotta von Zweigbergk skriver om sin pappa Jurgen von Zweigbergks (1928-2008) tio sista år i självbiografin Dippen & jag. På samma gång berättar hon om hela sitt livs förhållande till den många gånger frånvarande fadern, som hon, när han blir gammal och behövande, ändå ägnar omsorg och år åt. Fadern var journalist för Sydsvenska Dagbladet […][...]

De svarta svanarnas natt är något så ovanligt som en ungdomsbok för sin åldersgrupp (9-12) som är rolig. Och den är rolig på riktigt, utan att bli fånig. Något som tyvärr också är ovanligt för åldersgruppen är att boken inte är en killbok, eller en tjejbok. Även om böckerna för målgruppen inte uttalat vänder sig […][...]

Problemet med deckare är att de behandlar så tunga ämnen som död, psykisk sjukdom och tung brottslighet och samtidigt ska vara lättsam litteratur. Det är en ekvation som inte går ihop för mig. Jag får ofta höra av läsare av Dagensbok eller kunder i bokhandeln att de inte vill läsa vissa böcker för att de […][...]

Suzanna Dilber skrev och skickade iväg tre manus till olika förlag innan hon blev antagen. I mars debuterade hon med romanen Dubbelexponering, en realistisk berättelse om kärlek och otrohet utan rätt och fel. Dubbelexponering tog sin första form sommaren 2007. Då bodde och jobbade Suzanna på Gotland under en period, där även stora delar av […][...]

Josefin får reda på att hennes man har bedragit henne under flera år, dessutom med en mycket yngre kvinna, något som Josefin fäster stor vikt vid. Hennes bild av familjen och tryggheten rasar och hon flyr ifrån den otrogne mannen och de två barnen till Gotland. Ella träffar en man som redan har familj, han […][...]