Amerikanske poeten Charles Reznikoffs diktsamling heter kort och gott Förintelsen. Här är några av de rubriker under vilka han samlar sina dikter: ”Gaskammare och gaslastbilar”, ”Massgravar”, ”Marscher”. De allra flesta läsare har redan färdiga berättelser till dessa rubriker, de vet vad som väntar. Detta är en paradox i vår förståelse av nazisternas Förintelse. Å ena […][...]

Det finns åtminstone en anledning till att jag gillar Berättelsen om Pi bättre som roman än som film, vilket är samma anledning till att jag också gillar Yann Martels senaste roman, Beatrice och Vergilius. Anledningen är det bildrika och sinnliga språket mer än innehållet. Jag kan stundtals bli besviken på innehållet, han är ingen fartfylld […][...]

Det jag läst, hört och sett om andra världskriget och om förintelsen, med dess fasansfulla koncentrationsläger, blir till något som skulle kunna hänt i nutid och mer hudnära när jag tar del av berättelser från någon som själv upplevt detta helvete. I dagboksform blir det mycket tydligt: att i detalj få höra ett enskilt individuellt […][...]

Polen, 1940. I en slottsträdgård står en ung tysk jude och odlar rosor åt den nazistiske ståthållaren. Han är där frivilligt. Det har varit mycket om Hitler och förintelsen i litteraturen på sistone. En del tycker det får räcka nu. Visst, det hände. Det var fruktansvärt. Men det var ju DÅ, och alla som var […][...]

Imre Kertész är bra på att sammanfatta livet: Jag, som inte är viktig, fäster likväl vikt vid någonting som inte är viktigt: ungefär så förhåller det sig. Dagboken Från Budapest till Berlin sträcker sig mellan 2001 och 2003, alltså från strax innan till strax efter det att han fick Nobelpriset i litteratur hösten 2002. Kertész […][...]

Martin Kellermans seriefigur Rocky som över bostadsannonserna dagdrömmer om att stövla in och utrymma lägenheter som nazisterna i Schindler’s List. Nikanor Teratologens nazihyllande huvudpersoner i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Dan Parks affischkonst som liknar Auschwitz vid Disneyland, Quentin Tarantinos omskrivning av historien i Inglorious Basterds eller webbsidor som samlar bilder på katter som liknar Hitler. […][...]

Det finns många böcker där barn till överlevande från nazisternas läger har frågat ut sina föräldrar och sedan skrivit en bok som i huvudsak berättar föräldrarnas historia. Inte sällan blir dessa berättelser till vad Imre Kertész kallar lägerkitsch: istället för att berätta om alla som dog så blir det en berättelse om de som faktiskt […][...]

Norman Manea vill ta sig bortom klichén och ut ur offerrollen han har hört ältas sedan barnsben. Fem år gammal sattes han i koncentrationsläger med sin familj. Jag har hört att man som vuxen inte har några minnen från innan fyra års ålder; att minnena börjar sedan. Manea var fem år gammal. Då minns man […][...]

Mellan 1933 och 1945 – och varken förr eller senare – förvandlades hela tyska folket till blodtörstiga (men enormt effektiva) galningar som, av inget särskilt skäl, började hata judar, kommunister, zigenare och homosexuella och avrättade dem i miljontal. Allt tack vare en ensam galning, Adolf Hitler. Det är så fullkomligt bisarrt, så helt och hållet […][...]

När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så […][...]