En sak som slår en – och som naturligtvis borde vara fullkomligt självklar – när man läser till exempel Steve Sem-Sandbergs Augustprisvinnande De fattiga i Lodz är vilka mängder av olika människor som trängdes ihop i de judiska gettona eller i förintelselägren. Olika klasser med olika kulturer, olika språk och från olika länder. Självklart, men […][...]

Så blev det 2009 och Maus återutgavs på svenska. Det förtjänar Dorotea Bromberg ett helt fång rosor för. Köp den, läs den, läs om den, låna ut den, slit den med hälsan. Men, recension? Vad finns egentligen att säga om Maus, en av det sena 1900-talets mest uppmärksammade böcker, 25 år efter att den började […][...]

I Auschwitz och det moderna samhället refererar Zygmunt Bauman en undersökning av äkta par som tagit ut skilsmässa efter en gemensam traumatisk upplevelse. Makarna har under extraordinära omständigheter – i det här fallet en flygplanskapning – upplevt sig fått syn på sin äkta hälfts sanna ansikte, en obehaglig bekantskap de inte kunnat leva vidare med. […][...]

Diskussionen om Förintelsen i allmänhet och den statliga upplysningskampanjen kring den i synnerhet har fått en hel del både rättmätig och orättmätig kritik. Till den rättmätiga tycker jag otvivelaktigt att det sätt som Förintelsen, inte minst i skolans historieundervisning, tenderar att framstå som en ond och obegriplig parentes hör. För Zygmunt Bauman är Förintelsen långt […][...]

Barndomsfantasin W börjar som en dröm om en evig olympiad där allt liv är rättvisa tävlingar, inget annat har någon betydelse, en sorts paradis om man så vill. I Georges Perecs W eller minnet av barndomen (översättning Sture Pyk) handlar vartannat kapitel om jagberättarens barndom och vartannat om fantasilandet, beläget på någon av de tusen […][...]

Det viktigaste vittnet i den västerländska historien är Jesus. Han vittnade om Gud, men när han gjorde det vittnade han också om sig själv. Vi kan bara veta att Jesus vittnade sant genom att vända oss till Gud. Men vi kan bara vända oss till Jesus för att veta vad Gud säger om Jesus vittnesmål. […][...]

Vi får följa Sofia under hennes uppväxt i Polen. Hon har två systrar och en bror, men ingen av dem går i skolan. Hemma pratar de romanes och på sommarhalvåret reser de runt och träffar släktingar. När Sofia är åtta år bryter andra världskriget ut. Samhällsklimatet förändras och blir hotfullare för judar, homosexuella, Jehovas vitten, […][...]

Om Akademien mot förmodan skulle ge sig på att dela ut ett Nobelpris till en serieskapare (hoppas kan man ju) vore Art Spiegelman onekligen det självklara valet. Hans Maus placerade serier, eller grafiska romaner som kanske är en mer korrekt beteckning, på kartan på ett gränsöverskridande, välförtjänt sätt med bland annat Pulitzerpris och MOMA-utställning som […][...]

Få historiska händelser har väl präglat den moderna litteraturen så som andra världskriget och förintelsen. Det är omöjligt att tänka sig efterkrigslitteraturen utan författare som Nelly Sachs, Imre Kertész eller för den delen Art Spiegelman. Samtidigt är förstås förhållandet mellan fiktion och historisk verklighet aldrig helt oproblematiskt. Lena Einhorns Ninas resa, om mammans erfarenheter i […][...]

Det finns många författare som på olika sätt bearbetat Förintelsen i sina dikter eller texter. Få har kanske ändå levt så fullkomligt i dess skugga som Nelly Sachs. Förlusten, sorgen och tomheten genomsyrar hela hennes poetiska universum. När Sachs kom till Sverige från Tyskland 1940 hade hon över huvud taget inte publicerat dikter. Där satt […][...]