I april 1945 gick brittiska trupper in i det tyska koncentrationslägret Bergen-Belsen. Det innebar frihet för de många tusen fångarna som lidit enormt men att friheten också skulle innebära överlevnad var tyvärr inte något självklart. De brittiska soldaterna och den sjukvårdspersonal som var först på plats stod inledningsvis inför övermäktiga fiender. Fiender som visserligen inte […][...]

Härom kvällen zappade jag förbi ännu en trailer för ännu en Hitler-dokumentär (vem kan räkna dem?) Det talades om något i stil med ”mannen som förändrade 1900-talet”. Och man måste fråga sig: gjorde han det? Var det en ren slump att den här typen dök upp och plötsligt förändrade historien med sin knasiga men slående […][...]

Om man gått i skolan på 1980- och 90-talen, och alltså hör till Om detta måste ni berätta-generationen, kan det vara svårt att minnas hur skrämmande ungt medvetandet om nazismen och förintelselägren egentligen är. Eller att det finns mycket kring förföljelsen av olika grupper som fortfarande behöver utforskas och plockas fram ur skuggorna. Det är […][...]

När Johann Voss var 17 år tog han som frivillig värvning i Waffen-SS som bergsjägare. Han deltog i strider på såväl öst- som västfronten innan han tillfångatogs av amerikanska styrkor mot slutet av kriget. Som krigsfånge skrev han ned sina upplevelser och det är det stoffet som ligger till grund för den här boken. Hans […][...]

Det har genom åren skrivits åtskilliga hyllmeter om nazisternas brott under sin tid vid makten i Tyskland. Förföljelsen av, sedemera också massfängslandena av och folkmordet på, handikappade, romer, judar, polacker, ryssar, homosexuella, Jehovas vittnen och inte minst politiskt oppositionella – allt detta är vid det här laget väl känt. Bara den som blundar som hårdast […][...]

I Imre Kertész’ tankesamling Galärdagbok som utgavs i början på nittiotalet (till svenska 2001) skriver han: ”Vad jag än tänker på, tänker jag alltid på Auschwitz. Allt annat tycks mig dumt jämfört med det.” Ja, det är klart, tänker jag själv och lägger Mannen utan öde ifrån mig. Med den erfarenheten i bagaget blir alla […][...]

Kaddish är den bön som judarna ber för sina döda. Denna bok är en sådan, men för ett barn som bokens jag inte vill ha, ett således dött barn. Jag skulle vilja läsa boken i ett andetag, för den är ett enda långt mumlande, en bön, men eftersom längden, fast det är en kort bok, […][...]

Det finns en viss sorts litteratur vars upphovsmän drivs av andra bevekelsegrunder än lusten att berätta, längtan att skriva eller uppgiften att förklara. Jag talar om den personliga vittnesbörden från människor som av en eller annan anledning befunnit sig i utmarkerna av mänsklig civilisering. Ingen annan historisk epok torde ha genererat fler exempel härav än […][...]

Ingen historisk händelse torde ha genererat lika mycket text som förintelsen, d.v.s. Nazitysklands avlivning av ca sex miljoner judar. Förvisso faller det sig naturligt då det var en extrem företeelse, en följd av komplexa förutsättningar som sträcker sig långt tillbaka. Även förintelsen som fenomen bjuder på ett brett spektra av komponenter: sociala, kulturella, religiösa etc. […][...]