Varför gillar man vissa romaner mera än andra? Innehållet – minnet av en ungdomskärlek – är ordinärt men något i stilen, borrandet i intrigen och berättarens närhet gör att man från de första meningarna sugs in i monologen. En ältande, kältande monolog som man kanske aldrig skulle stå ut med i verkliga livet. Något som […][...]

Feminismen brukar man prata om som ett antal vågor. Första, andra och tredje, kanske även fjärde och femte. Som den första räknas i alla fall kampen för kvinnlig rösträtt kring förra sekelskiftet. Men innan dess då? Var det ingen som kom på tanken att kvinnor och män borde ha lika mycket att säga till om […][...]

Det är något gripande med så kallade cold cases, eller kalla fall som vi säger här i Sverige. Det handlar om olösta mord och dråp. De är icke uppklarade på grund av att polisen inte kunnat komma vidare i utredningen. Det gör ont att tänka på att det finns familjer och vänner som lever i […][...]

Sig själv närmast är den tredje och sista delen i serien om Mona. Berättelsen börjar våren 1979 i Göteborg. Mona är gravid med sitt andra barn och hon bor tillsammans med Johnny som är rockmusiker och artist. Hon reflekterar över sin egen barndom och hur hon gjorde allt för att få sin kyliga mammas uppmärksamhet. Att […][...]

I Ljudet av fötter. Första Monikabok fick vi lära känna Monika, hennes alltmer förtvivlade kamp för att få barn och hennes första trevande försök som släktforskare. Om hon nu fick ett barn, vem skulle det egentligen brås på? I Andra Monikabok, Bära och brista, har Monika fått ett smärre nervöst sammanbrott på jobbet på universitetet. […][...]

Det här är egentligen den tredje och avslutande delen i serien om Miira i en av Göteborgs förorter, men jag som inte läst de första två tyckte att den fungerade bra som fristående roman. Miira kommer från ett arbetarhem och jag anar en ganska stökig bakgrund. Idag är hon 33 år, lärarastudent och mamma till […][...]

Rakel har en hemlighet. Den är så stor och svår att hon inte ens känner att hon kan prata med sina kompisar om den. Inte med Nour, mamman hon inte längre kallar för mamma heller. Nour har en ny familj nu, på en ny ort. Och mamma Tove, ja, det är ju mamma Tove hemligheten […][...]

Det dröjer ett tag innan titelns son gör entré i En sons historia, som för att understryka att berättelsen om en persons härkomst och liv av nödvändighet handlar om andra. För även om det är Andrés, sonens, historia är det i hög grad också hans mors och hans mosters, en kort tid hans fars och […][...]

Sara Lövestams roman Ljudet av fötter har undertiteln ”Första Monikabok”. Som Bibelns Första Mosebok, som inleder Gamla testamentet med mänsklighetens och släkternas historia. Ljudet av fötter inleds mer samtida och vardagsnära, med ett besök på en fertilitetsklinik. Monika och hennes pojkvän försöker få barn. Hon får krypa upp i gynekologstolen (eller snarare ner, som alla […][...]

Jenny Heijun Wills är närmare 30 än 20 när hon bestämmer sig för att försöka få kontakt med sin biologiska mamma. Wills föddes i Sydkorea och adopterades som spädbarn av en kanadensisk familj. Hon växte upp i en småstad i Ontario, utan någon kontakt med koreansk kultur eller det koreanska språket, i ett sammanhang där […][...]