I januari 1922 tog de allra första kvinnliga ledamöterna plats i Sveriges riksdag. De var fem. Fyra av dem kom från liberalerna och socialdemokraterna och hade varit med och kämpat för kvinnlig rösträtt. Den femte representerade högern, dåvarande Allmänna valmansförbundet, nuvarande Moderaterna, ett parti som varit emot kvinnlig rösträtt och inte ens tillåtit kvinnliga medlemmar. […][...]

Min skogsträdgård är Marika Delins berättelse om hur hon och hennes man av en skogstomt skapade sig ett fantastiskt nytt hem och en lummig skogsträdgård. Av bilderna att döma är det bedårande vackert, men som läsare kan jag ändå känna att det är lite att gå över ån efter vatten att göra om befintlig skog […][...]

I den här boken vill journalisten och författaren Amat Levin lyfta fram personer som sällan uppmärksammas tillräckligt i historieskrivningen, nämligen – som titeln formulerar det – svarta (med vilkea Levin menar afrikaner och ättlingar till afrikaner i diasporan runt om i världen). Boken försöker inte ge något helhetsperspektiv på Afrikas, eller på svartas, historia, utan […][...]

”Gå till noterna” kan man få höra som sångare eller musiker ”allt finns där”. Ja och nej. För under olika perioder i musikhistorien har olika mycket skrivits ut i själva noterna. En enkel melodistämma och en besiffrad basstämma kräver sin kunskap för att bli till något klingande och detsamma gäller även för andra typer av […][...]

Den här boken tar sitt ursprung i Bengt af Klintbergs förvåning när han läste en osannolik definition av påskharen i NE, en definition som dessutom börjat få spridning i olika tidningar inför påsken. Han skrev en understreckare i Svenska Dagbladet 2013 där han gick igenom felaktigheterna i NE:s definition och i stället härledde påskharens ursprung […][...]

Karl Alarik Grönholm var trädgårdsmästare i början av 1900-talet och han började skriva trädgårdsdagböcker under sin utbildning och fortsatte sedan plikttroget med detta genom sin karriär. Trädgårdsdagböckerna är nog i sig inte så unika, skriver Baarman, det var nog ett vanligt inslag i trädgårdsutbildningar på den tiden att man lärde sig att skriva noteringar om […][...]

När jag var i tjugoårsåldern gick jag ofta på teater, helst på Dramatens små scener men även på Stadsteatern. Där fanns foldrar om en pjäs som regisserats av Suzanne Osten, ett flera timmar långt verk som flirtade med verkligheten på något märkligt sätt. Besvärliga människor. Jag köpte en rejält subventionerad ungdomsbiljett och satt uppslukad av […][...]

Tidigare har jag läst och roats av den misantropiske Shaun Bythells charmiga En bokhandlares dagbok, där han avhandlar livet som prövad antikvariatsinnehavare i Wigtown i sydvästra Skottland. En ort som för övrigt är vittberömd för sin årliga litteraturfestival och – i förhållande till ortens ringa storlek – ett imponerande antal boklådor och antikvariat. Jag räknar […][...]

Feminismen brukar man prata om som ett antal vågor. Första, andra och tredje, kanske även fjärde och femte. Som den första räknas i alla fall kampen för kvinnlig rösträtt kring förra sekelskiftet. Men innan dess då? Var det ingen som kom på tanken att kvinnor och män borde ha lika mycket att säga till om […][...]

Jag har ingen egen fågelmatning. Jag bor i lägenhet så det har aldrig varit aktuellt, men sedan en tid har jag också ett fritidshus. I fritidshuset är vi mest på sommaren och det har känts onödigt att bara mata någon helg då och då. I stället har vi satsat på en lite ruff trädgård som […][...]