Inom bokbranschen för teatern en tynande tillvaro. Det har varit särskilt uppenbart under hösten. Så mycket viktigare då med den utgivning som finns. Inte minst Teatertidningens lilla serie med samtidsdramatik. Däribland den här lilla volymen innehållande pjäser producerade inom ramen för Dramatenscenen Elverkets dramatikergrupp. Här visar åtta mer eller mindre namnkunniga svenska dramatiker i ett […][...]

1997 spelades Werner Schwabs pjäs Folkmord eller min lever är meningslös, på Intiman i Malmö. Fick fin kritik. Svarta rosor ströddes. Samtidigt med detta skådespel publicerade bokförlaget Symposion Schwabs Himlen min kärlek eller mitt döende byte (översättning av Ulf Peter Hallberg), kompletterat med några Schwabreflektioner kring teaterns väsen och språk, med boktiteln En världslig totalsmädelse. […][...]

Det vore pinsamt om det fortfarande inte finns en enda bok av Harold Pinter på svenska när Nobelpristagaren kommer för att ta emot sitt pris i december. Det inser lilla Stockholmsbaserade Ersatz förlag, som nu köpt rättigheterna till 28 av Pinters 29 pjäser (rättigheterna till Victoria Station ägs redan av ett annat förlag). Och därför […][...]

Det har onekligen varit en spännande Nobelprisvecka. Först kom Knut Ahnlunds oerhört töntiga så kallade avhopp. (Jag menar ”Jag var officiellt med och beslutade om priset, men nu ett år senare har jag faktiskt läst författaren i fråga och nu ångrar jag mig” – i vilken värld är det något annat än ett pinsamt erkännande […][...]

Jag har absolut inget till övers för viftandet med gamla dammiga författare om det inte kan understrykas att de är användbara och livskraftiga också idag. På så sätt har jag ett ganska krasst bruksperspektiv på litteratur. Det perspektivet snarare underbygger än stjälper mitt underbart nördiga förhållande till William Shakespeare. En dramatiker med större bruksvärde i […][...]

New York 1985. Människor försöker leva – och överleva – sina olika existenser. Hiv/aids griper omkring sig medan det officiella Amerika försöker lägga locket på. Gud har stuckit och änglarna är förbannade. Roy Cohn är döende i aids, men officiellt inskriven för levercancer. Samtidigt som han kämpar med insikten att inga telefonsamtal och högt uppsatta […][...]

Det blev en dyr historia det här, är min första tanke när jag sätter mig ned med originalutgåvan från 1949 av Dramer om dömda, där Skuggan av Mart är en av pjäserna och Den dödsdömde den andra. Det är ett låneexemplar från Örebro Stadsbiblioteks magasin (vilket innebär inte allt för gångbar litteratur). Jag har Norstedts […][...]

Ibland kan äldre litteratur inge en verkligt överväldigande känsla av allmänmänsklighet. Att essensen av att vara människa i stort sett är densamma oavsett tid och plats. Plötsligt känner man sig som en del i något enormt, en gemenskap. Och ibland gör man inte det. Ibland är det riktigt svårt att över huvud taget relatera till […][...]

Bergmans manuskript är ofta lite mer än bara replikskiften. Ett bra exempel är Fanny och Alexander, som prosamålande tecknar familjeomständigheter och tidsanda runt själva dialogen. Något sådant finns inte i Saraband, här är den enda utsmyckningen korta regianvisningar till extriörer och röstlägen. Stramt kan också gälla för pjäsens (det står långfilm på baksidan, men man […][...]

Shakespeare är ett namn som, inom minsta möjliga allmänbildning, är lika känt som Adolf Hitler, Cesar och för den delen Gud och Jesus. Jag tror inte det finns någon, hur ointresserad av litteratur denne än må vara, som inte hört hans namn. Trots att han är världslitteraturens största namn vet vi inte särskilt mycket om […][...]