Jag: ”Du vet när det är som författaren talar direkt till dig, jag menar när du läser? Tilltalet.” Min vän C: ”Ja..?” Jag: ”Så är det nu.” C: ”Okej. C’est bien, très bien.” Jag tummar på Invasion!. Omslaget: En himla massa grejer. Pilar och pingviner, gågubbar och rulltrappsymboler, en sax, gubbe droppar bomb i papperskorg(?). […][...]

Med barndomsvänner som Ros och Guil är det inte att undra på att Hamlet blev lite konstig. En av de fantastiska/irriterande sakerna med Shakespeare är ju att man inte blir av med karln. Hans berättelser är så inväxta och inympade i allt att han inte går att ignorera. Är man intresserad av litteratur, och speciellt […][...]

Livet är teater hos Shakespeare. Karaktärerna spelar roller, prövar roller, testar varandra och sig själva. Därför är han fortfarande så spelbar och därför kommer han undan med sina uppriktigt sagt ofta ganska idiotiska intriger. I Lika för lika har hertigen tröttnat på sina depraverade undersåtar i Wien. Han vill styra upp lag och ordning, inte […][...]

För att vara litteraturhistoriens mest berömda kärlekspar lämnar Romeo och Juliet en hel del att önska. Vad kärlek beträffar, alltså. De är unga, knappt mer än barn, impulsiva och flyktiga (minns att Romeo i pjäsens början är minst lika nere i den sköna men avvisande Rosaline) och hinner känna varann bara några dagar innan deras […][...]

I Den gudomliga komedin placerar Dante tre personer längst ner i helvetet: Judas, som förrådde Jesus, och Brutus och Cassius, som förrådde Julius Caesar. Nu är det ju inte säkert att han menade något med just den där fördelningen – 2-1 till Caesar – men i vilket fall som helst talar det sitt tydliga språk. […][...]

Att Jan Fabre verkar vara fascinerad av människokroppen känns som ett understatement. I de dramatiska texterna som ingår i samlingen Fyra stycken synas kroppen ur alla tänkbara vinklar och perspektiv. Kroppen vänds ut och in, dekonstrueras och fogas samman igen till stundtals oigenkännligt förvrängda bilder. Texterna svämmar över av kroppsvätskor. Det är blod och svett, […][...]

Hamlet har egentligen aldrig varit min favorit. Men är man nu intresserad av översättandets alla mysterier så är det lätt gjort att ändå samla på sig en bunt olika upplagor. Sture Pyks översättning av den legendariska pjäsen kom ut för några år sen på Fischer & Co och är så vitt jag vet den nyaste […][...]

Tolv gånger Pinter är den första volymen Pinter-pjäser som förlaget Ersatz lyckades ta tag i när 2005 års Nobelpris gick till Pinter. I brådskan lär urvalet fått styras av rent praktiska hänsyn, men trots det fungerar det väldigt bra. Pjäserna, uruppförda från 1957 till 2002, visar på både mångfald och på de typiskt pinterska temana. […][...]

Fem monologer, skrivna för scen. Men lika bra går det att läsa dem som här: publicerade som korta noveller, där scenanvisningarna lyfter texten och ger den ytterligare en dimension. En avgörande roll i Språnget spelar historiska källor och fakta om verkliga händelser. Den första och längsta monologen, "Alma", om pianisten Alma Mahler, född Schindler, som […][...]

En man våldtar en kvinna på ett hotellrum. Hotellet träffas av en granat, en soldat kommer in, våldtar mannen och äter hans ögon. Den nu blinda mannen svälter och äter ett dött spädbarn. En modern version av grekiskt drama fyllt med oengagerat förbjudet sex slutar i en orgie av ond bråd död och våldtäkt. En […][...]