Undra och Vandra är två vänner som alltid funnits för varandra. De har följts åt på många spännande äventyr men även i den vanliga vardagen. Till stora städer med skyndande människor, upp på höga fjäll, till havs, till ödemarken och genom skogar. Ibland har vägen varit smal och ibland bred. Alltid har de peppat och […][...]

Att någon vet allt om en, låter det som en bra sak? Tryggt och förtroendefullt? Eller som ett hot? Jag blir fascinerad av frågan, för när jag plockar upp Kajsa Gordans barn- och ungdomsbok Hon vet allt om oss, så gör jag det uppenbarligen med en viss förförståelse. När några sjundeklassare tar sig in i […][...]

Det sägs att ”en olycka kommer sällan ensam” och det stämmer i varje fall in på Raksha Razanis andra bok. Först drabbas hennes man, Khosrow, av en mycket allvarlig trafikolycka. Det är otroligt att han överhuvud taget överlever och vägen tillbaka är lång. Under tiden slits Rakhsha mellan sjukhuset, jobbet på skolan, hemmet och att […][...]

Septicflesh – infekterat kött – dyker upp som ett förslag på Youtube. Också lite oklart varför just Septicflesh dök upp, men algoritmernas vägar äro outgrundliga. The Vampire from Nazareth framförs med en orkester värdig vilken Richard Wagner-opera som helst. Den där Wagner verkar för övrigt ha varit en tönt. Bandmedlemmarna tar sig nog ett uns […][...]

I Erik Lindman Matas lyriksamling PUR kommer vi rakt in i ett slut, det där obegripliga slutet som är slutet på ett liv. Texten är på något sätt upphackad. Inte direkt fragmentarisk, men med ständiga avbrott, även mitt i raderna när vanlig ordföljd bryts upp. Även den konsekventa användningen av I istället för en/ett gör […][...]

Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

De äldre, de där personerna som ska hålla sig hemma, på avstånd, avskärmade från samhälle, umgänge och nära och kära. De som på pappret ska skyddas från farsoten men som vi i verkligheten inte lyckats skydda så som vi ville. Vi lever i en balansgång mellan de olika farsoterna Coronavirus, ensamhet och ekonomisk utsatthet. På […][...]

I Eva Runefelts diktsamling Ur världen behandlas död och saknad på ett nästan biologiskt sätt. Det är beniga släkten, revbenspar, nyckelben, bröstkorgar och gravar som har en atrosig leda. Det börjar i en natur- och vardagsnära lyrik, där man först bara anar saknaden efter en annan medmänniska, men som mot slutet avtecknar sig alltmer konkret […][...]

En avlägsen släkting, vi kan kalla henne Fröken D, är fullständigt förvissad om att hon en gång i tiden bestått av beståndsdelar från en Pachycephalosaurus fortplantningsorgan. Det är inte omöjligt, hon har en omistlig känsla för sådant där. Jag hoppas för min del att mitt kött och min immateriella själ blir till en doft. En […][...]

Så var den sista delen i Karin Smirnoff trilogi här. Jag hade längtat! Kanske för mycket, så jag läste nästan hela boken på en gång. Sen var den plötsligt slut, och det kändes tomt. Sorgligt. Jag vill ha mer. Kände nästan direkt att jag ville läsa om trilogin, för att kunna stanna hos Jana. Senaste […][...]