Hon har en skuld till Elin Wägner, menar Ulrika Knutson i förordet till sin biografi över journalisten, författaren, rösträtts- och fredaktivisten. För sjutton år sedan, i den fantastiska gruppbiografin om kvinnorna kring Kvinnliga medborgarskolan Fogelstad och tidskriften Tidevarvet, Kvinnor på gränsen till genombrott, gillade hon henne inte, och skrev det också. När hon nu ägnar […][...]

Journalisten Anne Applebaum är, eller har varit, vän eller bekant med många ur den politiska eliten i såväl Europa som USA. Men under senare år har hon noterat att flera av hennes gamla vänner allt mer har övergett sina forna demokratiska principer, och kommit att omfamna auktoritära ideal, och stödja allt mer auktoritära regimer. Hur […][...]

”Dom vet att vi inte kommer åt dom, så dom gör som dom vill” skriver Maria. ”Fattar inte att det inte snart blir en rensning av blodiglar i toppen” skriver Pia. ”Allihop sitter där för egen vinnings skull” skriver Niclas. Inte behöver man leta länge inte, för att hitta den här typen av negativa omdömen […][...]

Demokratin i Väst hade en guldålder under decennierna av uppbyggnad efter andra världskriget. De flesta i Sverige fick det bättre – PV, TV och WC – och tittade på Hylands Hörna. Men sedan kom energikrisen, yuppie-eran, murens fall, Internet, globalisering och klimatkrisen. Numera råder en slags vilsenhet. Medborgarna vill vara fria att bestämma själva, men […][...]

Från Platon till demokratins kris är en sammanställning av politisk idéhistoria från Platon och Aristoteles fram till idag. Sven-Eric Liedman tar oss pedagogiskt genom de första demokratiska principerna i Aten på 300-talet före Kristus genom upplysningen med Rousseau, socialismen med Marx och Engels och kommunismen med Lenin och Stalin. Det är även kortare nedslag i […][...]

Det här är en annorlunda bok om politik, helt olik den samhällsdebatt och de politikerbiografier som brukar landa på bokhandelsdiskarna. Undertiteln är Handbok för sociala ingenjörer och texten har tydliga drag av instrumentell handbok. Här finns gott om konkreta råd för den som är verksam inom politiken. Irene Wennemo delar med sig av erfarenheter gjorda […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

Från Berlinmurens fall och fram till helt nyligen har liberal marknadsekonomi i princip saknat konkurrens från andra ideologier. Det har varit en era som banat väg för materiella framsteg, befolkningstillväxt, tilltagande klimatkris och, oväntat, auktoritär nationalism. Jag skriver oväntat, eftersom liberalismen vill motsatsen till odemokratiskt, främlingsfientligt och protektionistiskt flaggviftande. I spetsen för denna rörelse mot […][...]

”Kära Sverigevänner.” En allt mera självsäker Jimmie Åkesson tilltalade sina åhörare på samma sätt under valrörelsen 2018. Men de som inte ser sig som Sverigevänner, vad är de? Sverigefiender? Underförstått i Sverigedemokraternas retorik är att partiet representerar den sanna folkviljan. De andra partierna, ofta ihopbuntade som ”sjuklövern”, har gaddat sig samman mot vanligt folk, heter […][...]

Idag, 17 december 2018, är det exakt 100 år sedan riksdagen röstade för att införa rösträtt för (nästan) alla och här sitter jag och undrar vad Henrik Arnstads nästa bok kommer att heta efter Älskade fascism och Hatade demokrati. Hyllade hegemoni? Pålitliga feodalism? Lagoma byråkrati?… Det är kanske ett lite tyket sätt att inleda en […][...]