Recension

: Folk & vilja
Folk & vilja: Ett försvar av demokratin i vår tid Folke Tersman, Torbjörn Tännsjö
2020
Fri tanke förlag
6/10

Fräscht utmanande om folkstyret

Utgiven 2020
ISBN 9789188589637
Sidor 231

Om författaren

Folke Tersman, född 1964, är professor i filosofi vid Uppsala universitet och verksam vid
Institutet för framtidsstudier. Torbjörn Tännsjö, född 1946, är professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet.

Sök efter boken

”Dom vet att vi inte kommer åt dom, så dom gör som dom vill” skriver Maria.
”Fattar inte att det inte snart blir en rensning av blodiglar i toppen” skriver Pia.
”Allihop sitter där för egen vinnings skull” skriver Niclas.

Inte behöver man leta länge inte, för att hitta den här typen av negativa omdömen om politiker. Omdömen om våra demokratiskt valda företrädare.
Demokrati betyder folkstyre. Begreppet kommer från de antika atenarna som tillämpade direktdemokrati. De samlades på en gräsmatta, diskuterade och röstade sedan fram ett beslut. Inga politiker behövdes.

Okej, atenarna hade en snäv definition av begreppet folk, det var icke-slavar med snopp. Sådana var det inte fler av i Aten än att stormöten på en gräsmatta fungerade.
I nutida stater med miljonbefolkningar är motsvarande direkta beslut en praktisk omöjlighet. Och om det vore möjligt, genom en app eller så, skulle folk troligen vara för upptagna. I stället röstar vi fram representanter, politikerna. Men varför lottar vi inte – i stället för att välja? Det vore väl mer ändamålsenligt om vi nu verkligen vill ha folk som styr? Hoppsan: Maria, Pia och Niclas lottades att sitta i Riksdagen de kommande fyra åren! Upp till bevis!

Författarduon Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö, båda filosofer, prövar den här frågan och andra på ett uppfriskande vis. Det känns fräscht.
Ett annat exempel: undersökningar visar att folk i allmänhet inte har några nämnvärda kunskaper i sakpolitiska frågor. Om så är fallet: är det verkligen rimligt att låta folk vara med och styra i sakpolitiska frågor? Borde man inte anlita experter i stället?

Folk & vilja har stor bredd. Författarna intresserar sig för hur ett demokratiskt system bör säkra även minoriteters behov, trots att majoriteten styr. De fördjupar sig i frågan om det är möjligt att öka demokratin i arbetslivet, utan att nödvändigtvis ändra på ägarförhållandena. Tersman/Tännsjö uppehåller sig även vid kopplingen mellan demokrati och välstånd, samt huruvida demokratin borgar för en jämnare fördelning av de materiella tillgångarna. Detta jämfört med icke-demokratiska samhällen.

Jag läser och funderar. Slår på Rapport. Överallt i världen kämpar miljontals människor för folkstyre. Vi ser det i Hong Kong, Belarus och på Kuba. Det är uppenbart i Iran, Myanmar och Ryssland. Människorna riskerar livet för sådant som är självklarheter i Sverige. Samtidigt har vårt land, trots mycket hög ranking på demokratiskalan, en växande opinion som anser att landet är på väg i fel riktning.

SD-väljarna sätter sina förhoppningar till ett parti som för en utomstående betraktare framstår som osunt toppstyrt. Utan intern debatt kan SD göra fullkomliga u-svängar i stora frågor. Jag tänker på EU och Nato. Det är ett parti som målmedvetet sår split mellan majoritetsbefolkningen och landets minoriteter, i stället för att försöka skapa enighet. Många människor orkar uppenbarligen inte med att delta i demokratiska processer. De ser tydligen hellre att en stark ledare i ett toppstyrt parti tar över.

Det känns rimligt att Tersman/Tännsjö avslutar med ett kapitel om hoten mot demokratin. Den globala uppvärmningen och storkapitalets frihet att flytta pengar finns med, vilket är bra. De radikala högernationalistiska rörelserna berörs ganska kortfattat, tycker jag. Där hade mer analys behövts. Vidare saknar jag resonemang om sociala mediers betydelse för uppluckringen av journalistiken och den offentliga debatten. Digitala publiceringsformer har öppnat för propaganda och desinformation, systematiskt nyttjat av anonyma företrädare för demokratins fiender.

På minussidan noterar jag också att språket är stökigt, kanske som en följd av att detta är ett författarsamarbete. Många meningar är på tok för långa och saknar läsvänlig kommatering. Men på plussidan finns som sagt de provocerande frågeställningarna. Då och då kittlar de båda filosoferna läsaren på de rätta ställena. Vi är vana vid att demokratin placeras på piedestal, kanske på ett slentrianmässigt sätt som inte alltid är riktigt sunt. Demokratin mår bra av kritisk granskning.

Mattias Lahti Davidsson

Publicerad: 2021-03-15 00:00 / Uppdaterad: 2021-03-13 12:21

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8407

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?