Det värsta att se var nog när skottet brann av. När det ett ton tunga djuret handlöst föll till golvet varpå benen började rycka och sprattla. Titeln på Johan Ribes debutroman är Balaclava, vilket också är namnet på en ansiktshuva som i medierna blev synonymt med militanta veganer och politiska upprorsmakare under det aktivistiska nittiotalet. […][...]

I vårt samhälle, tänkte jag, representerar sex utan tvivel ett andra differentieringssystem, helt oberoende av pengar, och det fungerar som ett minst lika hänsynslöst differentieringssystem. Effekterna av de båda systemen är för övrigt likvärdiga. Precis som den otyglade ekonomiska liberalismen, och av motsvarande orsaker, kan den sexuella liberalismen leda till total utarmning. Konkurrens till döds […][...]

Det är midsommartid, och på väg mot Simpön i Stockholms skärgård är ett förut väl sammansvetsat kompisgäng som alltmer börjat vittra sönder. I packningen: öl, vin, sprit och alla gamla och nya attraktioner och aggressioner, redo att manifestera sig i kyssar och knytnävsslag. Och med i packningen också den briljanta idén att i berusningen leka […][...]

Jag har tassat runt den här boken ett tag. Tänkt att jag kanske är mätt på det som onekligen blivit en genre – om än ständigt och tyvärr aktuell – kring unga tjejer som mår dåligt, som vänder smärtan inåt och gör sig själva illa. Det är en genre som det skrivits riktigt mycket bra […][...]

Jag börjar läsa i badkaret men måste redan efter några sidor lägga undan boken. Instinkten att dränka eländet blir helt enkelt för stark. Som läggdagsläsning passar den heller inte något vidare till en början. Irritationen håller mig vaken de första 50 sidorna, men går så småningom över i en känsla av ren förutsägbarhet och tröttsamhet. […][...]

Mabel Stark inleder sin karriär med att få sparken från sjukhuset där hon arbetar som sjuksköterska för att hon har haft lite för nära umgänge med en av patienterna. Då är hon naturligtvis tvungen att gifta sig för att inte helt stå på bar backe och det är inte förrän hennes nyblivne man spärrar in […][...]

Det vore lätt att sätta etiketter på Marjaneh Bakhtiaris debut. ”Invandrarroman” till exempel, eller ”en svensk Vita tänder” kanske. Men redan titeln opponerar sig, och man kan lika gärna nöja sig med att det helt enkelt är en riktigt bra bok. Kalla det vad fan du vill innehåller en samling scener. Vi möter familjen Irandoust: […][...]

Det var någon gång under januari månad 2005. Ett nyhetsinslag på, jag tror det var Aktuellt visade hur en svensk pojke målade och tecknade bilder för att beskriva och bearbeta sina hemska upplevelser av flodvågskatastrofen i Thailand. Den enorma vågor som kastade sig över badstränderna. Streckgubbar som på vingliga ben flydde uppåt landet. Streckgubbar som […][...]

Det finns många anledningar att testa knark. Men om dem står det inget i Josefine Adolfssons personliga knarkarexposé Kårnulf was here. Gissningsvis har Adolfsson stundtals haft vansinnigt roligt i sitt pillerpoppande. Om detta står det heller inget i boken. Istället är det total misär redan i första stycket: När jag och min tonårsbästis Anna är […][...]

Det lär vara inne med historia. Förutom en ansenlig bunt förvånansvärt klassiska ”kungar och krig”-skildringar har det de senaste åren getts ut en hel del mikrohistoria. Bra mikrohistoria kan ur ett nytt perspektiv sammanfatta otroligt mycket genom ett litet fenomen. Dålig däremot blir enbart kitsch. Joanna Pitmans bok Blondiner hör tyvärr till den senare kategorin. […][...]