Jag behövde läsning på jobbresan. Gärna i pocket och gärna mer än 300 sidor att räcka hela veckan. Inte alltför experimentell prosa, för jag visste att hjärnan skulle behöva en berättelse som följde i huvudsak en rak tidslinje mellan arbetspassen. Valet föll på Ian McEwans senaste roman Lektioner. Berättelsen följer huvudpersonen Roland och upptakten är […][...]

Jag tror inte det finns en enda människa vars hjärna jag är mer avundsjuk på just nu än JK Rowlings. Mellan släppen av nya Strike-romaner läser jag om de tidigare, och de verkar hålla för hur många omläsningar som helst. Det finns så många nyanser att upptäcka och återupptäcka i konstruktionen av intrigerna, i karaktärsutvecklingen […][...]

Om människans förhållande till djur kan man skriva spaltmeter; de är familjemedlemmar och bästa vänner, mat och varelser man utan att tänka efter slår ihjäl, de gör nytta i stort och smått – och förstör och föröder, utifrån människans perspektiv. Det här är något jag tänker på när jag läser barnböcker om djur, eftersom det […][...]

Visserligen har min samling Barbara Pym-böcker legat nedpackad i en låda på vinden de senaste åren, men att det inte ringer någon klocka när jag läser titeln på den nyligen utgivna Ensamhet i sällskap gör mig förbryllad. Inte har väl ett tidigare okänt manuskript påträffats? Snart nog begriper jag hur det hela hänger ihop. Förlaget […][...]

2014 påbörjade Elly Griffiths en ny deckarserie, The Brighton Mysteries, som ännu (?) inte finns översatt till svenska. Staden på brittiska sydkusten präglas av semesterfirare och underhållning, och morden i serien har en eller annan koppling till varietéföreställningar, trolleri och andra uppträdanden. Den första Brighton-boken, The Zig Zag Girl, utspelar sig 1950. Där upptäcker polisen […][...]

”Miss Marples första fall” står det på omslaget till Bookmark förlags tjusiga utgåva av Agatha Christies Mordet i prästgården. Det är det nu tydligen inte riktigt – hon dök första gången upp i en tidskriftsnovell 1927, tre år innan The Murder at the Vicarage – men romandebut gör hon i alla fall här. Mordet i […][...]

Sedan jag blev sjuk direkt efter terminsavslutningen har jag tillbringat en stor del av min tid i Norfolk. Ja, i sängen och så småningom ute i en trädgårdsstol, men framför allt i Norfolk med Elly Griffiths deckarhjältinna, arkeologen Ruth Galloway. Jag hade gillat hennes senare serie om polisen Harbinder Kaur – Främlingen, Mordkonsulten och Bleeding […][...]

Även om det enligt almanackan bara rör sig om slutet av oktober råder en ”elak kyla som biter in i märgen” i Cara Hunters nya deckare Mörkare än döden (Hope to die), den sjätte i ordningen med kommissarie Adam Fawley vid Thames Valley-polisen i Oxford. För egen del är jag – mitt i den värsta […][...]

Den skotska deckarförfattaren Denise Minas debut Död i Garnethill var en stor läsupplevelse för mig när den kom ut 2001. Den liknade inte någon annan deckare jag dittills läst och var så långt ifrån en brittisk mysdeckare som tänkas kan. Boken utspelar sig i Glasgows sjabbigare kvarter och innefattar psykisk sjukdom, alkoholism, incest samt dysfunktionella […][...]

Kriminalkommissarie Samuel Owusu och kriminalteknikern Saffron Brown kallas till Themsens strand i arla morgontimmen. En professionell flodfyndarguide (!) har snubblat över en påse innehållande människoben. Dessa visar sig ha koppling till ett trettio år gammalt, olöst fall. Ett cold case där tre människor hittades döda på ett köksgolv i tjusiga Chelsea i London. På samma […][...]