C.J. Tudor slog igenom stort 2018 med sin roman Kritgubben – en coming-of-age-berättelse kombinerad med mordhistoria. I The Taking of Annie Thorne är hon tillbaka med en berättelse som på vissa sätt påminner om Kritgubben – en huvudperson som försöker lösa ett mysterium från tonårstiden, färgstarka bifigurer, komplicerade mellanmänskliga relationer och, inte minst, en något […][...]

Vackra unga döda är den andra delen i serien Mitfordmorden, och är precis som sin föregångare en riktig mysdeckare. Mitfordsystrarnas barnsköterska Louisa Cannon är tillbaka som huvudperson, och att se den brittiska överklassen på 1920-talet genom hennes ögon fortsätter att fungera väldigt bra. En ganska betydande detalj har dock ändrats: där Asthall Manor var Louisas […][...]

Mitt första möte med Lisa Jewells böcker var först i fjol. Jag kan erkänna att jag skrämdes iväg av hennes namn. Larvigt, jag vet. Men jag visste inte att hon skrev thrillers i feelgood-ton. Böcker där allting på ytan verkar vara perfekt, men där snart något börjar skava och där det finns blottor som får […][...]

Caitlin Morans Konsten att bli känd är en tämligen fristående fortsättning på Konsten att skapa en tjej. Jag säger tämligen fristående, för jag läste Konsten att skapa en tjej för ett antal år sedan, kommer ihåg kanske 3 % av den, och tänkte bara ett par gånger att jag verkligen borde ha läst om den […][...]

George Eliot är en ny bekantskap för mig. Jag har stött på namnet många gånger men faktiskt aldrig läst. Namnet är en pseudonym för Mary Ann Evans och som tidens sed bjöd på 1800-talet publicerade kvinnor sig helst under ett mansnamn. Romanens titel Silas Marner är namnet på en vävare som kommer till den lilla […][...]

Jag är svag för allt som har med Harry Potter att göra. Det innebär att jag har läst hela bokserien minst femtio gånger (alltså bokstavligt talat), sett filmerna ett tjugotal gånger, spenderat timmar och dagar med att dissekera detaljer i berättelsen, köpt prylar, klätt ut mig till karaktärer, och skrivit fanfiction. Självklart har jag även […][...]

Mitt intresse för deckare i allmänhet och Agatha Christies böcker i synnerhet började tidigt. Min far brukade om somrarna återberätta rysliga historier, och jag fastnade särskilt för Och så var de bara en som bygger på en synnerligen snillrik idé. Rätt omgående lånade jag den boken och läste den med mycket nöje och därefter plöjdes […][...]

Reni Eddo-Lodges Varför jag inte längre pratar med vita om ras är en viktig bok som vill medvetandegöra vad den strukturella rasismen är och vad den gör med oss. Boken är pedagogiskt uppdelad i olika kapitel om historisk bakgrund, feminism, klass, vita privilegier och så vidare – men tyvärr har den för bråttom för att riktigt […][...]

30-åriga Georgina Horspool försöker vara positiv. Verkligen. Men det är inte lätt när hon på samma dag blir sparkad från sitt jobb på stadens sämsta restaurang och hittar sin pojkvän i säng med hans sekreterare. Skit. Inte blir det bättre av att hennes syster skäms för henne och att hennes mammas nya man nedlåtande undrar […][...]

En tungt betitlad man framför sina nedlåtande synpunkter på en kvinnas föredrag på en konferens. Hon har ett tydligt minne av vad hon tänkte medan han pratade: Ska inte du ramla omkull nu. Ska inte du trassla in dig i några kablar framme vid projektorduken på vägen ut och ramla och slå i huvudet i […][...]