Mo Hayders böcker Fågelmannen och Behandlingen, som här recenseras tillsammans eftersom de följer tätt inpå varandra, är vidriga. Riktigt, riktigt vidriga. Och precis när man tänker att nu, nu har författaren i alla fall nått botten -ja, då lyckas hon sjunka ytterligare lite djupare. Någonstans läste jag att även extrema skräckfilmer undviker att visa våld […][...]

Bakom hennes ögon handlar om hur singelmamman Louise träffar paret David och Adele, och blir alltmer indragen i deras liv. Det börjar med att hon och David flirtar med varandra i en bar, bara för att strax därefter upptäcka att David är Louises nya chef. Genant, men inget som inte går att komma över. David […][...]

För en tid sedan recenserade jag Henry Marshs Liv, död och hjärnkirurgi. Då rekommenderade jag att man istället skulle läsa Gabriel Westons Mellan liv och död eftersom hon är avsevärt mer sympatisk. Ännu en bok i genren läkare-berättar-om-sina-karriärer är Adam Kays Det här kommer göra ont. (Jag antar att man får klandra översättaren för bristen […][...]

Dagens ryska president får inga applåder med tanke på annekteringen av Krimhalvön och påverkansoperationerna i Ukraina. En försvarare av Ryssland tar fram kartan och pekar på hur öppet den europeiska slätten ligger. I det försvarsstrategiska perspektivet kräver Moskva en buffertzon gentemot de västliga makterna, där numera de baltiska staterna ingår. Om Ukraina haft en bergskedja […][...]

Maggie O’Farrell har skrivit en rad böcker vid det här laget, men mitt första möte med hennes skrivande blir i hennes senaste bok, en slags memoar berättad genom nära-döden-upplevelser: Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden. Titeln, framför allt på engelska: I am, I am, I am, låter som stadiga hjärtslag. […][...]

Geografi är ett ämne som bland annat innebär att känna till huvudstäderna, floder och berg i ett land. Men risken finns att geografi görs till ett tråkigt namnrabblande. Det måste finnas intressanta geografiböcker, tänkte jag, och tog mig för att läsa en bok med den lockande titeln Atlas över vilda platser. Författaren tar ett ambitiöst […][...]

Hjärtats död av Elizabeth Bowen (1899 – 1973) har filmatiserats åtminstone en gång: The Death of the Heart. Vilken titel! Läser vi på baksidan kan vi sluta oss till att det antagligen handlar om vad vi i mindre dramatiska ordalag kallar ett krossat hjärta. Jag kommer att tänka på Jane Eyre när jag läser om […][...]

Tjockt kladd, kletig klibbig blöt trasig ull linda sig runt såren, syr samman den spräckta huden när jag går och skrapar min vantehand mot väggen. Skrovligt rött tegel river sönder ullen. River sönder huden. Rå röd hud. Rått rött huvud…Blodet är svart. Torrt. Bryts i bitar, brister. Lukten av bränt fett täpper till mina näsborrar…Jag […][...]

Min fru älskar Austens klassiska romaner, som Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, och Mansfield Park. Då och då försöker hon förklara deras storhet för mig. Hon pekar på den och den lysande repliken; den och den enastående karaktärsbeskrivningen, och jag håller med – det är verkligen en lysande replik, eller en intressant karaktär. Men […][...]

Den mörka ängeln är den tionde boken i Elly Griffiths serie om rättsarkeologen Ruth Galloway. Jag har läst alla tio, och det känns tyvärr som att Griffiths skriver efter exakt samma mall varje gång. Resultatet blir dess värre mer och mer utvattnat för varje bok. I Den mörka ängeln har Griffiths visserligen bytt ut det […][...]