Har ni hört historien om när Michael Jackson, Marlon Brando och Elizabeth Taylor dagen efter 11 september-attackerna bestämde sig för att fly från Manhattan och världens undergång genom att hoppa in i en bil och köra därifrån? De ska tydligen ha tagit sig ända till Ohio, trots en lång rad pit stops på Kentucky Fried […][...]

Jag blir provocerad varje gång jag hör frasen ”bara vänner”, som i: ”inte ett romantiskt par, bara vänner”. För det nonchalerar värdet av, och styrkan i, en nära vänskap. Som barn av min generation tänker jag på det där avsnittet i Grey’s Anatomy när den benhårda karriärskvinnan Cristina behöver ange en anhörig som nödkontakt när […][...]

Det är besynnerligt att Katie Fforde, som är en etablerad feelgoodförfattare hemma i Storbritannien med en lång rad titlar bakom sig, inte blivit översatt till svenska förrän nu. Pittoreskt engelskt byliv, gamla prylar, ett par hundar, livsstilsval och kärlekstrubbel är hennes “cup of tea”, vilket som bekant brukar gå hem bland oss anglofiler här hemma. […][...]

På senare år har man kunnat konstatera att de nazistiska kvinnorna spelade en mer aktiv roll i det tyska krigsmaskineriet än man tidigare anat. Även om regimen önskade se de tyska kvinnorna “kedjade” vid spisen, gjorde kriget det nödvändigt att också den kvinnliga arbetskraften nyttjades inom jordbruket, på fabriker och kontor, i koncentrationslägren etcetera. I […][...]

Polisen Washington Poe är något av en udda karaktär och verkar mestadels bli tilldelad de fall som ingen annan vill ha. Poe är dessutom en ensamvarg som trivs bäst i sin ensliga stuga i utkanten av ett naturreservat. Här känns beskrivningen igen på temat ”klassisk deckare med introvert polis i huvudrollen”. De människor Poe kan umgås […][...]

I den lilla fiktiva byn Chilbury i sydöstra England finns få män kvar våren 1940 då de kallats in för att försvara sitt land. Så få män att kyrkoherden helt sonika bestämmer sig för att lägga ned församlingens kyrkokör. En petitess skulle många säga men för några av kvinnorna i byn är kören så mycket […][...]

Deckarserier med återkommande karaktärer utövar nu en gång ett särskilt sug på oss deckarfantaster. En bekymrar sig alldeles väldigt för deras väl och ve och väntar otåligt på nästa bok. Några av mina absoluta favoritdetektiver är arkeologen Ruth Galloway (Elly Griffiths), kriminalinspektören Barbara Havers (Elizabeth George), hjärtespaltrådgivaren Tannie Maria (Sally Andrew) samt kriminalkommissarien Adam Fawley […][...]

En bok som utspelar sig runt Cornwall brukar vara ett bra recept för en mysig feelgood och så är det även i detta fall. Att ärva en blomsterhandel när man har svårt att vara i närheten av blommor utan att må dåligt är inte lätt men det är precis det som händer Poppy. Hennes mormor […][...]

Min första semestervecka tillbringar jag i Storbritannien, i Londons lite skruffigare stadsdelar, i ett översvämmat Cornwall, och på rader av mer eller mindre mysiga pubar. Nej, jag lämnar i själva verket aldrig min småländska trädgård, men visst är jag där. Jag kan närmast känna beläggningarna av pinter med öl och brittisk snabbmat i munnen. Robert […][...]

När JK Rowling började skriva deckare under pseudonymen Robert Galbraith (anonymiteten varade inte särskilt länge), så kom de tre första böckerna om privatdetektiven Cormoran Strike ut under lika många år i rad: The Cuckoo’s Calling 2013, The Silkworm 2014 och Career of Evil 2015. Därefter dröjde det tre år innan den fjärde boken, Lethal White, […][...]