För två och ett halvt år sedan tog undertecknad med Dave Goulson från bokmässans stimmiga golv för att göra en intervju och spana efter humlor i Göteborgs Trädgårdsförenings blomsterrabatter. Väl där konstaterade biologiprofessorn att det här bland annat surrade omkring ganska många mörka jordhumlor, Bombus terrestris och drack nektar och samlade pollen. I sin nya […][...]

När Mysteriet på Asthall inleds har första världskriget precis tagit slut. Louisa Cannon drömmer om att lämna London, både för att undkomma fattigdomen hennes familj drabbats så hårt av, och för att fly från sin våldsamme farbror vars spelskulder och hotfulla temperament utgör en allt större fara för Louisa. Hennes vän Jennie ger Louisa en […][...]

Året är 1915. Det lilla samhället på Scillyöarna ligger långt från Londons kulturliv och beslutsfattare. Invånarna försörjer sig på fiske och går i kyrkan på söndagar. Utanför huset hittar vi en liten köksträdgård och på ängen strosar en argsint häst som lystrar (nåja) till namnet Peg. Berättelsen börjar med en fisketur och Alfie Wheatcroft får […][...]

En av vårens mest iögonenfallande böcker, i alla fall i bokhandelns hylla med fakta för barn, är Katter med klös av Owen Davey. Ämnet, vilda katter, är förstås visuellt tacksamt. Omslaget och illustrationerna är verkligen kreativa. Owen Davey arbetar med solida färgplattor och nästan aldrig några skuggor. Han har en osviklig känsla för proportioner och […][...]

Det var inget jag talade högt om, men jag hade utvecklat en märklig vana att då och då ge mig själv en elchock. Poängen med Pavlok-armbandet förblev ett mysterium för mig, men av någon anledning tyckte jag att det var skönt att pigga upp mig med en stöt. Kanske för att mitt liv, just nu, […][...]

Vad kan man säga om Yoko Ono? Att min vän Bobby skämde ut mig inför min farmor, när hon och jag satt och fikade, då Bobby med ett illvilligt leende spelade en av Yokos låtar på hennes och John Lennons postumt utgivna LP-skiva Milk and Honey 1984? Med berått mod tog Bobby och lade ner […][...]

Det finns en form av inbyggd objektivitetsbrist när det kommer till musikbiografier: man har i regel en redan på förhand positiv inställning till artisten i fråga. Och även om biografin är ett hafsverk skriven av någon spökskrivare, så får man likväl lite bakgrundsinformation som oavsett den litterära upplevelsen (eller bristen av den) ändå ger musiken […][...]

Kvarnstenen. Det där stora, runda stenblocket är en tidlös accessoar om än en sällan särskilt klädsam sådan. Inte alla förmår bära upp dem och dessutom är de ofta omöjliga att åla sig ur utan att öronen följer med. Jag tänker mig att många föds med dem; de blir så att säga en gåva från världen. […][...]

Idel, ädel, adel. Vackra kläder och änkegrevinnan av Grantham yttrar slagfärdiga repliker som ingen glömmer. Romanen Mödrarnas söndag har till det yttre likheter med tv-serien Downton Abbey som lockade så många tittare. Tidsepoken. En slottsbyggnad. Herrskap och tjänstefolk. Men författaren Graham Swift har valt bort kollektivet och i stället fokuserat på tjänsteflickan Jane Fairchild. Den […][...]

Hur gärna jag än skulle vilja hävda att alla kan ha glädje av det lilla Harry Potter-guldkorn som är Fantastiska vidunder och var man hittar dem, så måste jag nog redan från början vara ärlig med att det här är en bok enbart för de inbitna fansen. Är Harry Potter inte riktigt din grej? Då […][...]