Yvonne Hirdman är en överdängare på att kombinera enskilda öden med intressanta tidsskildringar. Hon har vid det här laget hunnit finslipa sin teknik med Det tänkande hjärtat, boken om folkhemshjältarna Alva och Gunnar Myrdal och kanske i synnerhet med Augustprisbelönade Den röda grevinnan, där hennes allt annat än alldagliga, kosmopolitiska mamma gör sig förträffligt som […][...]

Självklart sörjer jag djupt att Bokmässan tvingas vara digital i år. Det jag saknar mest är att få dyka ner bland alla bokbord och upptäcka ny litteratur samt alla fina möten med bokkompisar jag bara träffar på mässan. Det som visar sig vara lyckat i år är att en slipper välja mellan seminarier. Jag kan […][...]

Hundarnas historiebok. Finland, en del av Sverige är en ambitiöst upplagd bilderbok av Mauri Kunnas som gavs ut på finska hösten 2017. Tidpunkten var väl vald i och med att republiken Finland firade hundra självständiga år ifjol. Vi var många som väntade på den svenskspråkiga översättningen och skulle gärna ha fått den i vår hand […][...]

I den här boken tar sig Carl-Göran Ekerwald an fenomenet ”bildning”. I det begreppet lägger han dock något lite annorlunda än vad många spontant kanske tänker på som bildning. Han vänder sig faktiskt explicit mot att betrakta bildning som synonymt med vad han kallar ”bokbildning”, vilket väl får tolkas som att vara väl bevandrad i […][...]

Det var egentligen inte Miira jag hade tänkt skriva om idag. Så såg jag SVT:s Idévärlden i söndags, där Dick Harrison bekymrade sig över bildningens förfall, och Miira liksom bara propsade på att få komma till tals. För även om Harrison och de andra medverkade hade en hel del poänger och till stor del framhöll […][...]

Så. Årets första dag, den första dagen i det nya livet för så många; de goda föresatsernas tid inleds nu – man ska träna mer, äta bättre, bli lite sparsammare eller vad det nu kan vara. De löften som sällan avläggs skulle kunna handla om en själslig motsvarighet, om att faktiskt läsa de där böckerna […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

”Bättre skola” står det på en del av valaffischerna som poppat upp som svampar i gräsmattorna längs vägarna de senaste veckorna. ”Mer kunskap”. Men vad är kunskap? Vad är det skolan ska ge våra barn som ska göra den inte bara bra utan bäst? Svensk skola ska bli bäst i världen, påstår ju ofta politiker. […][...]

När Fredrik Reinfeldt härom året berättade att han tillbringat semestern med att läsa Camilla Läckberg-deckare uppstod en ganska stormig debatt kring politikers förhållande till kultur. Borde man kunna förvänta sig mer av en toppolitiker? Är det tvärtom bra ifall de inte har snofsigare referensramar än folk har mest (vad nu det betyder)? Var det ren […][...]

Utbildning diskuteras ofta i termer av skolplikten, av tuffare tag, prov och betyg, polishämtning av motvilliga elever och böter till motvilliga föräldrar. Som historielärare – med betoning på båda leden i ordet – måste jag tycka att det är lite tragiskt. En sådan oerhört fantastisk, historiskt och globalt i det närmaste unik rättighet som utbildning […][...]