Haruki Murakamis romaner har den lustiga egenheten att de inleds enkelt, i det här fallet lite taffligt, som en lite annorlunda berättelse om kärlek. Den unga förvirrade kvinnan, den äldre mer världsvana men inte mindre förvirrade eller förvirrande dito. Den intelligenta och beundrande unge mannen. En fin men lite tragisk historia som tuffar på. K […][...]

Varför berätta (om) en historia, egentligen? Canongates mytserie, där moderna romanförfattare bjuds in att berätta om gamla sagor, myter och legender, har hittills hållit sig till övervägande del i östra Medelhavet, och med något enstaka undantag – Viktor Pelevins The Helmet of Horror – har resultatet varit ganska meh. Su Tong, i väst mest känd […][...]

Kikis delivery service är i Sverige mest känd som en av Hayao Miyazakis tecknade filmer. Den hade premiär här förra året, nästan tjugo år efter att Miyazaki släppte den i Japan. Boken den är baserad på kom också på svenska först långt efter sin japanska utgivning, och nu har del två av den i Japan […][...]

Tydligen är böckerna om landet Wachifield ett mindre imperium i Japan, med böcker, seriealbum och till och med kokböcker. I Sverige ges första boken, Dayans första äventyr, ut av det lilla förlaget Ordbilder i Göteborg. Boken börjar med att katten Dayan föds hemma hos Rima och hennes mamma och pappa. Redan från början är det […][...]

Nej, det handlar inte om en nudelbagare. Det handlar om Författaren, Blodgivaren, Aktrisen, Övergivaren, Överlevanden och alla de andra som tagit sig in i Författarens huvud. Ma Jian flyttade till Hong Kong efter att hans första bok förbjöds. Hans farfar tillhörde överklassen och arresterades och avrättades under kulturrevolutionen. Formad av sin familjs öde, så likt […][...]

Ofta när Indien ska skildras, i synnerlighet i populärkulturen, målas antingen schablonbild A (hektiskt storstad, överfylld med intryck, gammalt och nytt, folk som leder kossor på samma gator där nybyggda högteknologiska institut tornar upp sig, smältdegel etc) eller schablonbild B (tillvaron på landet, de starka familjebanden och de excentriska personer som delar dem, de gamla […][...]

Sai har aldrig haft någon familj som älskat henne. Hennes farfar, den gamle domaren, har aldrig velat vara som sina indiska landsmän. Kocken har alltid levt för sin son. Hans son, Biju, har lyckats komma till USA men inte hittat hem. Gyan saknar ett hemland. Kiran Desais roman The inheritance of loss handlar mycket om […][...]

Vad tänker du på när du hör ordet Vietnam? Jag tänker på cyklande människor i vida kläder och konformade hattar, svartvita bilder som föreställer demonstranter i USA på sextiotalet, amerikanska krigsfilmer och fotot på den förtvivlade nakna flickan som flyr undan bomberna. Vietnam nämns ofta i amerikanska serier som översvämmar våra teveapparater, ofta av äldre […][...]

Efteråt har jag kvar en märklig känsla. Istället för att sova ligger jag och tänker på alla gåtor, på hur allting hänger ihop. Som ett korsord utan facit där man själv får fylla i inte bara svaren utan flera av själva ledtrådarna. Eller som de här ryska trädockorna med flera mindre dockor gömda inuti. Kafka […][...]

En lite märklig boktitel kanske, en smula lång, en smula för simpelt poetisk. Men visst osar det om den? Visst ger den en sorglig känsla av saknad och kuslighet, av att allt egentligen är eländighet? När mörkret faller slår vi oss för pannan eftersom vi minns att lyckan bara var en vacker dröm och att […][...]