Shikumen-husen i Shanghai är en sorts kompromiss mellan östs arkitektur och västs. De är rader av stenhus, till utseendet ganska lika europeiska hyreshus från sekelskiftet, men ordnade så att en smal gränd i mitten fungerar som innergård. Vägen in till gränden markeras av en större stenport ofta med unikt utseende. Arkitekturen är västerländsk, husens funktion […][...]

Hur är det möjligt? Varifrån kommer styrkan att resa sig efter att ha blivit kränkt på värsta tänkbara sätt? Mukhtar Mai var helt ovetande om vad som väntade henne den där dagen år 2002 när hon följde med sin far, sin farbror och en vän till familjen till jirgan, byrådet, för att be om förlåtelse […][...]

Egentligen spelar det ingen roll vilket land det handlar om. En 1900-talssaga i Kina kunde lika gärna handla om småländska bönder i stenåkern som kinesiska på risfälten. Kommunismens komplexa historia kan en västeuropé lika bra som en asiat. Reformerna leder till förändringar och lättnader, sedan till olycka och lidande. Vi har läst om den förut, […][...]

Jenny Diski menade i sin tågreseskildring från 2005 Främling på tåg att resa är att snabbspola sitt liv, vara bortkopplad från sin omgivning, kort sagt en fristad. Kanske är det därför som det ofta är lättare att berätta sina innersta tankar för främlingar? Man riskerar inte att få dem tillbaka. Den indiska författaren Anita Nair […][...]

Hur recenserar man något man inte riktigt förstår? Det finns konstformer – modern dans och bildkonst till exempel – där det känns helt okej: man kan förstå något icke-verbalt på ett annat plan. När något är verbalt men icke-logiskt blir det svårare. Texten finns där, men undanflyr en. Det går inte att släppa att den […][...]

Japan har den senaste tiden kritiserats för att inte ha gjort upp med sin roll i andra världskriget – det vill säga rollen som aggressiv angripare. Det är förstås problematiskt, men kanske inte helt obegripligt, att det är upplevelsen av offer som levt kvar. Japanerna inledde kriget med militarism, kejsarkult och storhetsvansinne, och slutade som […][...]

När jag gick i lågstadiet pågick ett frenetiskt ritande av fredsduvor och sjungande av fredssånger. Senare har jag fått förklarat för mig att denna vurm stod i mycket nära samband med den vapentekniska utveckling som då, i slutet av kalla kriget, gjorde Europa till möjligt slagfält i en eventuell kärnvapendrabbning. I samma veva gavs Keiji […][...]

Barn brukar välja lite hur som helst Och därför ser man Amor som ett barn Som lovar runt, så där som pojkar gör På lek – och håller lika tunt som de. På något sätt personifierar prins Genji mer än någon annan Helenas klagan ur midsommarnattsdrömmen. Han är tillräckligt fladdrig för att kvalificera sig som […][...]

”Det här är berättelsen om tre män vid namn Adolf.” Så börjar Osamu Tezukas världskrigsepos i serieform. En av männen är förstås Adolf Hitler. De andra två är tyskättade pojkar som växer upp i Kobe på 1930-talet, en judisk och en halvjapansk med en pappa som är tysk diplomat och högt uppsatt i nazistpartiet. Trots […][...]

En ung pojke växer upp i den militaristiska Japan. Der är en kultur som dyrkar manlighet, styrka, skönhet och lojalitet. För pojken får dessa värden emellertid en annan dimension medan han kämpar med sin homosexuella läggning. Inte helt olikt, kan man invända, författarens egen situation, den unge Yukio Mishima. Psykologiskt är Demaskering en verklig modern […][...]