Shikumen-husen i Shanghai är en sorts kompromiss mellan östs arkitektur och västs. De är rader av stenhus, till utseendet ganska lika europeiska hyreshus från sekelskiftet, men ordnade så att en smal gränd i mitten fungerar som innergård. Vägen in till gränden markeras av en större stenport ofta med unikt utseende. Arkitekturen är västerländsk, husens funktion […][...]

Hur är det möjligt? Varifrån kommer styrkan att resa sig efter att ha blivit kränkt på värsta tänkbara sätt? Mukhtar Mai var helt ovetande om vad som väntade henne den där dagen år 2002 när hon följde med sin far, sin farbror och en vän till familjen till jirgan, byrådet, för att be om förlåtelse […][...]

Egentligen spelar det ingen roll vilket land det handlar om. En 1900-talssaga i Kina kunde lika gärna handla om småländska bönder i stenåkern som kinesiska på risfälten. Kommunismens komplexa historia kan en västeuropé lika bra som en asiat. Reformerna leder till förändringar och lättnader, sedan till olycka och lidande. Vi har läst om den förut, […][...]

Jenny Diski menade i sin tågreseskildring från 2005 Främling på tåg att resa är att snabbspola sitt liv, vara bortkopplad från sin omgivning, kort sagt en fristad. Kanske är det därför som det ofta är lättare att berätta sina innersta tankar för främlingar? Man riskerar inte att få dem tillbaka. Den indiska författaren Anita Nair […][...]

Berättelser baserade på verkligheten säljer, det är det ingen tvekan om. Geishabiografier har av någon anledning blivit en egen subgenre där fakta och fiktion går in i vartannat. Bara de senaste åren har en hel rad kommit på svenska, med titlar som Geisha, Jag, en geisha, En geishas liv och En geishas memoarer. I det […][...]

Två män förälskar sig i samma kvinna, den unga änkan Yasuko. Yasuko har efter maken död bott kvar hos sin svärmor Mieko Togano, en stor kulturpersonlighet och forskare vars sekreterare Yasuko också tjänstgör som. Snart känner de båda männen att Yasuko kanske bara är en bricka i svärmoderns planer. Bakom Miekos svala yta ruvar hon […][...]

Örjan skrev en gång väldigt träffande om hur en novellsamling ska avnjutas som en ask praliner. I så fall är Icke brännbara sopor den där asken som man sparat långt sedan chokladen är slut för att man i något svagt ögonblick tänkte att den kunde vara bra att förvara småsaker i. Nu finns där en […][...]

Den japanska skräckvågen inom film – förenklat kallad j-horror, eftersom allt måste ha en praktisk etikett idag – dök upp nästan från ingenstans för ett par år sedan och är, vad det verkar, så smått på väg tillbaka dit igen. Det finns väl en gräns för hur många gånger man kan bli skrämd av en […][...]

I vilken utsträckning fick Yasunari Kawabata Nobelpriset 1968 – det första Nobelpriset till en japan – just som symbol för Det Japanska? Det går naturligtvis inte att säga. Men det är svårt att inte låta bli att tycka att den lite naturromantiske Kawabata med sina traditionella körsbärsträd och teceremonier i jämförelse med exempelvis det mest […][...]

Mikage har en efter en förlorat hela sin familj och står nu ensam i världen. Yuichis föräldrar är också döda, den ena mördas brutalt av en vansinnig stalker. Satsukis pojkvän har dött i en bilolycka och Hiiragi har förlorat sin bror och flickvän. En hel bunt unga människor tassar runt och försöker få rätsida på […][...]