I den avslutande delen av Den söndrade jorden kommer slutet allt närmare, men vad det är som faktiskt ska ta slut är inte lika uppenbart. Liksom i de två första delarna får vi lära oss mer om den här världen, denna gång med ett delvis nytt perspektiv som går långt tillbaka i tiden. Men den […][...]

När Jag, En (One day) gavs ut för åtta år sedan var vi många som hänfördes, inte bara för att vi var svältfödda på kärlekshistorier med queerperspektiv, utan för att idén är så briljant. En (eller A i originalutgåvan, ett namn som inte skulle gjort sig så bra i genitivform om det översatts rakt av) […][...]

Ni vet den där känslan när man inte kan lägga ifrån sig en bok? När man snabbt ser hur sidorna tar slut och inser att upplösningen måste komma snart för det är mindre än hundra sidor kvar… Det här är en sådan bok. Där kräftorna sjunger tar oss med till träskmarken i en mindre ort […][...]

Hur fångar man en läsare? Genom att fokusera på att berätta om en sak för att sedan helt ändra grepp är en taktik. När detta händer en bit in i Det är vi som är klimatet känner jag mig redan trött på berättarstilen. Detta trots att jag har insikt om vad boken faktiskt ska handla […][...]

För ett tag sedan recenserade jag Octavia E Butlers Liknelsen om sådden här. Den var det första att ges ut på svenska av den här ändå väldigt välrenommerade – och fantastiskt coola – författaren, men den behövde alltså inte vara ensam särskilt länge. Den här gången är det serieversionen av en av Butlers romaner som […][...]

Jag har lyckats med tre saker av värde i livet: Uppnått högkostnadsskydd på Apoteket, uppfostrat två katter att inte gnaga på mig när jag sover och funnit en spellista med 1500 låtar av mörk ambient dungeon synth-musik. I min fagra ungdom, härdad av att ha fötts ensam hemma vid fyra års ålder, närde jag vid […][...]

I augusti 2008 anmäler 18-åriga Marie Adler att en maskerad man tagit sig in i hennes lägenhet, bundit och våldtagit henne. Polisen påbörjar en utredning, men anar att något inte står rätt till. Maries berättelse svajar och inte ens hennes närmaste tror henne riktigt. Hon anses vara en strulig ung tjej, och har tillbringat större […][...]

Det brukar läggas fram som någon slags universell sanning att Joyce Carol Oates egentligen borde få ett nobelpris, men att hon inte får något eftersom hon är för kommersiellt gångbar. Denna oerhört produktiva författare fortsätter att producera nya säljbara romaner år efter år, och det besynnerliga är att de faktiskt ändå fortsätter vara välskrivna, relevanta […][...]

Andra delen i en trilogi är ofta den sämsta. Det händer inte så mycket. Världen har man redan lärt känna, karaktärerna förändras inte och boken verkar inte åstadkomma så mycket mer än att leda upp till seriens sista del. Nu kan jag såklart inte svara på om Obeliskporten är den sämsta delen i trilogin när […][...]

Kvinnor kan! Ja, alltså kvinnor kan också ljuga, manipulera och nästan bokstavligen gå över lik för att nå toppen. Elizabeth Holmes var kvinnan som med sitt företag Theranos skulle revolutionera sjukvården. Och hälsovården. Och folkhälsan rent allmänt. Den banbrytande teknik Holmes hade patenterat möjliggjorde analysen av halterna av en rad viktiga ämnen i en enda […][...]