Det är inte en roman utan visst tuggmotstånd, Regina Porters Resenärerna. Den inleds med en personförteckning på 35 karaktärer som handlingen kretsar kring och första kapitlet är en fragmentarisk sammanfattning av en människas liv, inklusive ”påstruket akrobatiskt sex” och ett recept på ”högrevsfrossa” från 1959. Ärligt talat är jag nästan beredd att ge upp där. […][...]

Öppningen i Pow wow är en stark essä som utgår från de inföddas perspektiv på amerikansk historia. Jag sveps med direkt av de skakande och reflekterande tankarna. Jag får berättat för mig att testbilden i nordamerikansk television under många år visade ett indianhuvud. Ovanpå ansiktet fanns cirklar som avbildade eldvapnens kikarsikten. Det inzoomade huvudet utan […][...]

Handlingen i ungdomsromanen Välkommen till Addamsville utspelar sig ute på den amerikanska landsbygden. Bokens ungdomar lever helt andra liv än de glassiga liv som målas upp i stereotypa highschoolfilmer. Inget festande. Inget romantiskt drömmande om den perfekta partnern. Huvudpersonen är Zora som bor tillsammans med sin storasyster Sadie i en husvagn utanför centrum. De omges […][...]

Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

Ett inlägg på Facebook kan vara ingenting – eller betyda allt. Det är hösten 2017 och #metoo får världen att vakna så Taylors inlägg om engelskläraren Jacob Stranes övergrepp gillas, delas och kommenteras om och om igen. En av de som läser allt som skrivs är Vanessa Wye, som fortfarande är bunden av lojalitet till […][...]

Det är först när jag läser Juliana Spahr i svensk översättning som jag ser spåren i Athena Farrokhzads tonalitet till Spahrs raka, uttalande poesi. Varför har jag inte tänkt på den kopplingen tidigare? Kanske för att mitt möte med Farrokhzads poesi föregick mitt första möte med Spahr. Den allra första dikten jag läste av Spahr […][...]

När Richard Rumbold skulle avrättas år 1685 för konspiration mot kungen av England uttalade han följande ord vid galgen: Jag är säker på att ingen man föds upphöjd över andra av Gud, för ingen kommer till världen med sadel på ryggen, och ingen annan föds med stövlar och piska för att rida honom. Historien är […][...]

“Serier är inte riktig litteratur,” hävdar Chris Ware i Daniel Raeburns bok med samma namn som serieskaparen själv. Men sen fortsätter han och förklarar med: ”i alla fall inte än, på grund av att verktygen för att uttrycka sig fortfarande är så begränsade.” Det Ware saknar i seriformatet är möjligheten att förmedla känslor subtilt. Men […][...]

Balladen om sångfåglar och ormar är den efterlängtade senaste boken i Hunger Games-världen. 12 år har gått sedan den första boken i Hunger Games-trilogin släpptes (är det bara jag som känner mig ruskigt gammal nu?) och rodde hem titeln som Dystopiernas Dystopi. I alla fall bland ungdomsböcker – när det gäller vuxenromaner sitter Atwoods Tjänarinnans […][...]

För några år sedan, 2015, gav det amerikanska förlaget Farrar, Straus & Giroux ut en samling bestående av ungefär hälften av Lucia Berlins noveller (i Sverige betitlad Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2016). Jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva om de sämre bemedlade, de utsatta, utan omsvep men med integritet, och jag […][...]