En tillbakadragen fjärilsforskare hittas mycket brutalt mördad i sitt hem i Smålands mörka skogar. Kriminalpoliserna Ingrid Nyström och Stina Fors med kollegor blir satta att utreda fallet -ett fall där ingenting, och då menar jag verkligen ingenting, är vad det ser ut att vara. Det här är handlingen i korthet i Kerstin Danielsson och Roman Voosens deckare Sen Frost.

Jag brukar säga att en av de viktigaste riktlinjerna för vad som gör en deckare bra är att den är så spännande att man som läsare har svårt lägga den ifrån sig. Sen frost motbevisar delvis det påståendet. Handlingen är visserligen spännande – men som läsare har man inga problem med att lägga boken ifrån sig. Inte heller stannar berättelsen kvar i huvudet på det där sättet som gör att man har svårt att fokusera på annat än när man får börja läsa igen. Men tvärtemot vad man skulle kunna tro är detta inget dåligt betyg – utan precis tvärtom! Danielsson och Voosen har skrivit berättelsen som en bok, med en historia som får utvecklas och fördjupas precis som i vilken annan roman som helst. Det är mycket uppfriskande i en tid när deckare alltsomoftast skrivs som fartfyllda actionfilmer, där plot holes nödtorftigt täcks över med fantasifulla vändningar och cliffhanger i slutet på varje kapitel får fungera som lockbete för att läsaren inte ska ge upp och läsa en bok med mer substans. Berättelsen får dessutom förgrena sig till bortglömda (bortgömda?) delar av svensk nutidshistoria, vilket gör att man som läsare får lite välbehövlig allmänbildning på köpet. Och detta utan att man känner sig skriven på näsan.

Till bokens svagheter hör karaktärsbeskrivningarna. Danielsson och Voosen har tacknämligt lyckats undvika de vanligaste stereotyperna till deckarkaraktärer, men tyvärr får vi inte lära känna vare sig huvudpersonerna eller de intressanta bi-karaktärerna särskilt väl. Förhoppningsvis åtgärdas det till nästa bok.
Bokens upplösning kan nog också göra en och annan spänningsfantast besviken – å andra sidan lär det också finnas läsare som blir positivt överraskade.

Med Sen Frost har Danielsson och Voosen visat att det funkar utmärkt att skriva deckare där historien får stå i centrum och att man inte måste använda sig av (billiga) spänningsskapande trick. Det, om något, är att visa respekt för genren.