Kajorna rör sig i flock i småstaden och ger mig en klaustrofobisk känsla med sina entoniga läten. Jag är glad att jag bara är turist på genomresa när jag hör dem. Däremot väcks min nyfikenhet av att se en kråka spatsera när jag ibland flanerar hemmavid i parken.

Människan bär ofta på irrationella fördomar, likt mig i ovanstående exempel. När fördomarnas fokus riktas mot djur vill människan utrota dem under förevändningen att de är skadedjur. Kråkor var fritt villebråd i klass med råttor under tidigare århundraden. De blev förknippade med vikingarnas ankomst och den död som följde i erövringarnas spår. Kråkor livnär sig inte bara på växtrikets frukter utan också på döda varelser. Deras blick för döende inverkar stundom skrämmande på människan som har skapat skräckmyter kring fågeln. Utom på Island, där korpen fått en plats i samhället med en kamrats status.

Kråkor, korpar, skator, kajor och nötskrikor är några av 123 arter som ingår i fågelfamiljen kråkor. De är numera fredade som annat vilt och människans tidigare aktiviteter med målet att minimera fågelbeståndet är reglerat i jaktstadgan. Författaren till boken Kråkor har en tysk utgångspunkt men vidgar perspektivet från Berlinkvarteret Kreuzberg till Nordkap och till bygder i forna Östeuropa. Många fågelbestånd kan studeras i Europas stadskvarter efter moderniseringen av lantbruket som skett i efterkrigstid.

Författaren Cord Riechelmann refererar till olika filosofer och beteendeforskare och mer sällan till djurvetenskapens rön. Han grimaserar ogillande inför metaforer där kråkan får vara bärare av ondskan. Här kan nämnas Hitchcock-filmen Fåglarna och Salman Rushdies bok Joseph Anton, där Khomeini benämns som den ”första kråkan” i samband med den utfärdade fatwan. Riechelmann vill i stället lyfta fram uråldriga myter från kulturer som förknippar kråkan med positiva krafter. Han skriver också om språkhistoriska aspekter – hur orden kråka och korp glider över semantiska gränser när olika språk jämställs med varandra.

En av de intressantaste delarna i boken behandlar fåglarnas rörelsemönster och kommunikation. I flera studier framkommer hur intelligenta skator och kajor är och vilken imponerande minneskapacitet de har. Även uppfinningsrikedom har konstaterats, bland annat hos stornäbbade kråkor i Tokyo som var först i världen att låta bildäcken knäcka deras nötter vid trafikljusen. Detta beteende har senare spridit sig till korpar i Kanada och svartkråkor i München. I ett annat stycke berättas om kajornas lekar i luften som bygger på skickliga avståndsbedömningar. Kroppspråket återspeglas träffsäkert i svartvita teckningar av Falk Nordmann.

Kråkor ingår i en samlad bokutgivning hos förlaget Ersatz med rubriken Naturläror. Den bör inte misstas för att vara en renodlad faktabok för fågelexperter. Bokens utsökta formgivning leder till sinnesstämningar jag upplevt vid ambitiöst arrangerade konstutställningar. Den avslutande delens tvåfärgsillustrationer påminner om forna tiders vackra skolplanscher. Författaren balanserar förtjänstfullt sin beläsenhet som omfattar klassisk litteratur, historiska vetenskapsstudier och konstyttringar. Också hans språkliga behandling är värd att nämna. Väl valda iakttagelser återberättas i reseskildringarna och väcker lusten att ta fram en världsatlas. För mig blir Kråkor en njutbar helhet att återvända till.