Vad läser du då? Den svåraste frågan av dem alla. Nästan lika svår att svara på som ”vem är du?”. Och jag svarar uhm, allt möjligt? Nej, i och för sig. Jag läser inte deckare så ofta. Inte science fiction heller, om man inte räknar med Karin Boyes Kallocain i den genren förstås. Men så tog det då stopp i min uteslutningsdefinition.

För ja, jag läser tantsnusk, chick lit, pretentiös prosa, dagböcker, historiska romaner, ryska klassiker, vykort, anteckningar, avhandlingar, och ibland ett och annat poem. Det blir ju så när man botaniserar på bibliotek och i bokhandlar. Baksidestexter, titlar, omslagsfärger tar tag och plötsligt står man där med tygkassen full och undrar hur ska jag hinna med det här då?

Nu är jag dessutom länk i ett pocketkedjebrev. Jag fick ett mejl från en vän med två namn. Skicka en pocket du läst till den som står överst på listan, skriv dit dig själv och skicka sedan vidare. Och minsann. Det dimper ner pocketböcker från varstans med titlar jag inte sneglat på tidigare. Inte bringar det olycka i tio år heller om man bryter kedjan. Bara ett dåligt samvete över att jag själv inte hunnit skicka iväg min lästa pocket.

Jag hoppas att den här kedjan kan få mig att utvidga läsarvyerna lite till, och hittills har det faktiskt dykt upp en deckare. Kommer rymdromanen härnäst? Jag väntar med spänning. Kanske, kanske kan jag få snart betitla mig själv allätare. På riktigt.