Härom veckan var jag ute och nätshoppade. Inte så ovanligt kanske. När jag skulle fylla i mina uppgifter på en sajt där jag just spenderat alldeles för mycket pengar fick jag välja mellan att identifiera mig som:

1. Man
2. Kvinna
3. Transperson

Det var första gången, och jag blev lite glad. Det är en liten grej, men det visar ändå att det här landet är på rätt väg oavsett vad Åke Green och Knutbygänget än må tycka.

Bäsén och Långström följer i den fina svenska sexualupplysningstraditionen med sina nya bok om olika sexuella preferenser.

Själva syftet med en bok om sådant som gärna etiketteras sexuella avvikelser känns lite suspekt, lite sensationslystet. Om man läser den, betyder det att man då lider av voyerism i högre eller mindre grad?

Det är inte någon lätt uppgift författarna tagit på sig. Att förklara komplicerade sexualiteter på ett sätt som inte repellerar den vanlige svenneläsaren, samtidigt som det inte får bli varken alltför akademiskt eller seedy. Tycker att de löser det mycket bra men att det finns vissa onödiga upprepningar, som jag inte vet om de beror på tryckfel eller den klassiska nu ska vi fylla så många sidor som möjligt-sjukan. Exempelvis får vi X antal gånger veta att:

Enligt en teori, som kallas courtship disorder-teorin…skulle den sexuella avvikelsen kunna bero på att personen inte lyckats tillägna sig socialt acceptabla former för att hitta en sexualpartner. Den manligt heteronormativa processen att hitta en partner beskrivs i flera steg:
1. Att finna en lämplig partner;
2. Att närma sig denna partner, exempelvis genom att tala och le;
3. Att beröra partnern fysiskt
4. Genitalt samlag

Förutom att det är lite tjatigt, är det en helt underbar teori. Så enkelt kan man förklara hela parningsdansen. Jag gillar det. Ska ha den här boken med mig nästa gång jag går ut och visa Svenne Banan när han försöker gå rakt på steg 3, eller frågar om jag vill gå direkt till steg 4. Då är det bara att ta fram boken och noggrannt och pedagogiskt gå igenom de olika stadierna tills han lärt sig. Fullständigt genialt i sin enkelhet.

Rakt och ärligt berättar intervjupersonerna om sin sexualitet, om de problem den skapar och om hur de ser på sin roll i samhället. Jag måste erkänna att det är svårt att läsa intervjun med den unge pedofilen som utbildar sig till lärare och som inte har någon förståelse för samhällets syn på sex med barn. Det är tung läsning, och svårt att värja sig mot den motvilja som sköljer över en.

Men det är nyttigt. Man väljer inte sin sexualitet, man föds med den och med alla problem den kan medföra. För dem som tar sin homo-eller heterosexualitet för given kan det vara svårt att förstå den livslånga ångest en sexuell preferens kan medföra.

Tonen är saklig, objektiv vilket är tur. Upplägget är enkelt, vad är X, hur vanligt är det, vad säger lagen, vad är samhällets syn. Lysande i sin anspråkslöshet. Komplett med självtest i slutet. Se själv om du har en ovanlig sexualitet.