Recension

: Flickan som gifte sig med ett lejon
Flickan som gifte sig med ett lejon Alexander McCall Smith
2006
Lind & Co
4/10

I de trista fablernas värld

Utgiven 2006
ISBN 9185267791

Om författaren

Fotograf: Graham Clark

Alexander McCall Smith växte upp i Zimbabwe och är i dag bosatt i Edinburgh. Han har skrivit över femtio böcker, av vilka serien om Damernas detektivbyrå är de mest kända, och har en daglig krönika i tidningen The Scotsman.

Alexander McCall Smith – På Random House finns det en intervju och en mer övergripande presentation av McCall Smith.

Sök efter boken

Alexander McCall Smith har skrivit Damernas detektivbyrå och haft framgång med sin Mma Ramotswe, kvinnlig privatdetektiv i Botswana. Själv har jag inte läst de böckerna men greppet att placera en detektivhistoria i Botswana, och samtidigt inte fläska på med blodiga historier eller något annat som fördomsfullt skulle kunna förknippas med kontinenten, gillar jag. Nåväl, det är vad jag läser att andra har skrivit om hans deckarsvit.

I Flickan som gifte sig med ett lejon lyfter han fram ett gäng fabler som florerar bland skolbarn och bland äldre i Botswana och Zimbabwe. Det är lejon, harar, krokodiler, sköldpaddor men även människor i en salig kavalkad av vad min svensklärare skulle kalla ett grissvansmaraton. Grissvansen är en liknelse för knorren. En fabel följer ju en viss mall och knorren är sensmoralen på slutet. Om än outtalad i detta fall.

Den/dem har inte McCall Smith glömt bort. Överlag handlar det om vänskap och omtanke med en alltid närvarande dos svek, hämnd och återupprättelse. Det är inga snälla små gulliga djur utan de äter upp varandra, spikar fast svansar i golvet, flås levande och är allmänt småjävliga. Vissa djur verkar dock trevligare än andra. Haren är osedvanligt elak. Krokodilen snäll och omtänksam. Lejonet ståtligt rojalistisk. Alltså både de naturliga egenskaper och de tillskrivna av människan ligger och lurar i bakgrunden i någon sorts konflikt. Som sig bör i en fabel.

McCall Smith lyckas dock inte förmedla någon större entusiasm med sin bok Flickan som gifte sig med ett lejon. Den ena fabeln avlöses av den andra och den där muntliga traditionen och känslan av att sitta och lyssna på något tidlöst giltigt om människans existens och naturen runt om oss, ersätts med en automatisk genomläsning. Där de första raderna avslöjar bokens framtid.

Okej, kanske är jag gammal och tråkig. Utan fantasi. Distanserad från naturen. Kanske kan ett barns fantasi sätta liv i fablerna och få dem att blomma ut. Men jag tror helt enkelt att berättelserna har förlorat sin kulturella klang och glans när de manglats av språkliga barriärer och perceptionsfilter. Kvar finns en urvattnad gråaktig soppa.

Ranald MacDonald

Publicerad: 2006-08-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-02 10:48

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2114

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?