På EU-flaggan på omslaget ser den europeiska cirkeln av stjärnor ut att slukas av den muslimska halvmånen. Det är en föreställning – och en historiesyn – som är starkt politiserad och förenklad och som vi måste komma bort ifrån. Det menar Ingmar Karlsson i en ny bok med titeln En delad värld. Islam och Europa i går, i dag och i morgon.
Att islam och Europa skulle utgöra två motsatta poler i ständig och ohjälplig konflikt är en sanning och en historiskrivning med en klar politisk agenda. Inte oväntat flammade den upp i samband med slutet på Kalla kriget. Då hävdade Natos generalsekreterare att vi hade att vänta oss ett samlat muslimsk anfall.
Sedan dess har hotbilden flyttats över till inomeuropeiska muslimska grupperingar. Dessas närvaro i Europa beskrivs ofta som ett nytt fenomen och på ett plan är det förstås det. Men Europa har aldrig varit etniskt och religiöst homogent. Muslimer i Europa har funnits nästan så länge islam funnits och europeiska muslimska riken – ofta med betydligt större tolerans än sina kristna samtida – har spelat stor roll för bland annat vetenskap och kultur. Sitt avstamp tar Karlsson i det antika arv som det europeiska samhället ofta sägs vila på – ett arv som inte omöjligt gått helt förlorat om det inte förvaltats och utvecklats av muslimer.
Inget av det här är förstås några egentligen revolutionerande nyheter, men Karlsson går igenom det på ett föredömligt lättillgängligt och lättöverskådligt sätt. Till de mest läsvärda delarna hör just de som handlar om historiebruk under olika tider. Det förflutna är som bekant inte vad den en gång var, utan olika tider och ideologiska läger uppfattar och använder sig av olika historiska händelser på ibland vitt skilda sätt.
Det allra tydligaste exemplet är förmodligen korstågen, som under olika skeden i historieskrivningen fått spela helt olika roller, från hjältedåd till fanatiska illdåd, till bevis för vilket hopplöst område Israel och Palestina är, hur oförenliga olika religioner. Modern forskning har ofta helt andra bilder att erbjuda, inte sällan av konstruktiv samexistens.
I slutänden handlar En delad värld inte bara om religioner eller landområden, utan om människors möjligheter att leva och verka tillsammans och de politiska anspråk och idéer som eventuellt sätter käppar i hjulen för det.
Historiskt sett är ju idén om nationer, konstituerade av ”ett land, ett folk, ett språk”, ”ett folk under Gud”, en romantisk, nationalistisk 1800-talsidé. Den har aldrig stämt särskilt väl på några länder och normalt sett särskilt illa på dem som drivit föreställningen hårdast. Den har drivits igenom av en liten ideologisk överklass och florerat under i stort sett ett århundrade – vårt i särklass mest destruktiva hittills. För framtiden skulle den kunna utgöra på sin höjd en kuriös, lite obehaglig parentes.
Vi ska kanske hoppas på det.
Publicerad: 2010-08-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-15 23:03
En kommentar
[...] tankvärda citat kommer från ”En delad värld” av Ingmar Karlsson; en bok som skildrar ”relationen mellan islam och Europa – i [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).