Lägg din hand
på pannan min
som handen din
var min

Värj mitt liv
med sten och kniv
som livet mitt
var ditt

Älska mig
så ljuveligt
som hjärtat mitt
var ditt

En av Attila József mest folkkära dikter. Dock, om du ber nån recitera en dikt av Attila Jozef så är det inte säkert att det är den som du får höra, för det är så med ungrarna att förutom de dikter de blev lärda i skolan, som sitter kvar i hjärnans skrymslen, så är det så att de har sin personliga favorit hos denna folkets poet.

Alla som gått ungersk skola har lärt sig ett par av hans dikter liksom några av de andra största diktarna i detta lilla centraleuropeiska land som jag också passar på att välkomna med i EU. Detta land där det kryllar av poeter! Det finns en rik tradition av poesi och just Attila József tillhör de främsta tillsamman med Sándor Petôfi och Endre Ady.

Attila József föddes 1905 och följer efter de andra två liksom naturligt, en personlig favorit för mig dock, som jag alltså nu får avnjuta på båda mina modersmål. Det har funnits översättningar förut men detta är ett rejälare jobb, en best-of-samling av Jozsef Attilas dikter på svenska och på svenska är han som en förfinad Dan Andersson. Och som översättaren Ove Berglund sa om översättningarna som fanns:
- Det här kan jag göra bättre.

Och så gjorde han det och det med besked. Översätta är nästan fel ord. Det är tolka som han har gjort och jag kan tycka att det är mångt och mycket hädelser han gjort när han har förändrat dikterna så pass och karln kan ju inte ens ungerska! Men det är gjort med sånt stort hjärta och med sådan precision, så dikterna är ändå själsligen så nära originalet att det är underbart. Det är så mycket hjärta och eldsjäl bakom arbetet så en kulturälskare som jag kan inte annat än kapitulera och glädjas över att denna volym tillför något till den svenskspråkiga världen som inte fanns förut. Svenska språket har blivit rikare i och med att Attila József får brista ut i poetisk sång här.

Ove Berglund rör sig i den traditionsrika bundna formen med väldigt lösa och lediga slutrim. Han har öra för rytm och rim som inte är vardagligt. Arbetet är gjort på fritid efter läkarjobbet och har tagit närmare 5 år och till varje dikt har minst två ungerskspråkiga hjälpt till med råöversättningar och han har också fått feedback för att sedan jobba vidare.
- Jag upptäckte under arbetes gång att jag nog har talang för det här säger han leende.

Ett drag som inte var så talangfullt är att kalla bebisen i ”Sovvisa” för Kjell. Det är i alla fall för mig ett gubbnamn och det blir humoristiskt istället för en fin vaggvisa, som det är. Men detta kan vara bundet till mig och min generation. På 40-talet måste det ju ha funnits många bebisar som hette Kjell och som Ove sa på ett sant Cornelis-vis, på äkta södermål:
- Äsch, det gick ju bara så bra att rimma på.

Jag tror att lite av den inställningen måste en ha för att ro iland ett sådant projekt som den här boken är:
- Och så skall man inte kunna ungerska, säger Ove. Jag skulle aldrig ha lyckats om jag kunnat ungerska. Jag tror det stämmer. Kan man bägge språken måste man först ta sig igenom det stadiet då översättningen är omöjlig och sedan göra den ändå och där förloras nog mycket av den lekfullhet som här är kvar i översättningarna.

Till sist, läs och njut.